Den ideologiska spelplanen inför höstens riksdagsval

Detta inlägg är författat av Per Oleskog Tryggvason, doktorand vid instititionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet.

***

Idag släpper Valforskningsprogrammet rapporten Utvärdering av Sveriges Televisions valkompassfrågor 2018. I rapporten har vi på uppdrag av SVT analyserat ett stort antal politiska sak- och prioriteringsfrågor med syftet att ge ett underlag till vilka frågor som bäst särskiljer valmanskåren som helhet, samt vilka frågor som är bäst på att separera sympatisörer till ideologiskt närliggande partier. Resultaten i rapporten fungerar ibland som underlag till vilka frågor som inkluderas i SVT:s planerade valkompass. Rapporten bidrar också till att på ett systematiskt sätt kartlägga den svenska åsiktsrymden bland partiernas sympatisörer inför 2018 års riksdagval, något som är viktigt inte minst i planeringsarbetet med Valforskningsprogrammets stora väljarstudie i samband med 2018 års val. Rapporten kan laddas ner i sin helhet här.

I det här inlägget tänkte jag uppehålla mig vid en specifik del av rapporten som handlar om hur partiernas väljare spatialt placerar sig längs två flitigt använda och ständigt omdebatterade ideologiska dimensioner: vänster-höger och GAL/TAN. Läs mer

Det offentliga som sponsor: hur regleras det?

För några år sedan stötte jag i omgångar på nyheter om kommunala bolags sponsring av elitföreningar, evenemang och individer. Magkänslan sa att sponsringen inte alltid verkar självklart förenlig med hur vi brukar vilja att fördelningen av resurser från det offentliga ska se ut. Rapporteringen fick mig därför att ställa frågan: när är det egentligen är lämpligt, lagligt och ändamålsenligt för offentligt ägda bolag att ägna sig åt sponsring? Läs mer

Obehagliga avvägningar – igen

Igår presenterade regeringen sin vårändringsbudget, och finansminister Magdalena Andersson har sedan dess gärna pratat om reformer på 2,6 miljarder, som ska gå till sjukvård, äldreomsorg, poliser med mera.

Mindre intressant är det uppenbarligen att prata om det som egentligen är budgetens största utgiftsändring – 4,9 miljarder för att betala av statens skuld till kommunerna för mottagande av ensamkommande asylsökande 2015-17. Faktum är att siffran är svår att överhuvudtaget hitta i budgetpresentationen på regeringen.se.

I slutet av 2015 skrev jag ett inlägg om den då aktuella debatten om att ”ställa utsatta grupper mot varandra”, i betydelsen jämföra kostnader för asylmottagning med till exempel välfärd. Jag kallade inlägget Obehagliga avvägningar, eftersom de är just det. Forskning visar att folk i allmänhet helst inte vill tänka på att vi i det offentliga alltid prioriterar mellan olika grupper och kostnader, till exempel mellan sjukvård, infrastruktur, barnomsorg, asylmottagning, bidrag, skattesänkningar, eller vad som helst.

Läs mer

Inte alla äktenskap – påverkas ditt valdeltagande av vem du blir ihop med?

Det här är ett gästinlägg av Moa Frödin Gruneau, doktorand vid statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. Inlägget bygger på en nyligen publicerad studie som kan läsas här.

***

Det är allmänt vedertaget i forskningen om valdeltagande att de medborgare som är gifta eller sambos deltar till en högre grad än de medborgare som är singlar. Det iakttagna sambandet mellan att leva tillsammans i en parrelation och att rösta tolkas ofta som att en stor del av befolkningen (gifta och sambos utgör nästan halva den svenska befolkningen) är lite mer benägen att rösta än vad de andra är.

En vanlig förklaring till sambandet är tillgång till sociala nätverk och en stabil social situation. Ett rimligt antagande är väl däremot att detta till stor del är beroende av vem du gift dig med. Ett antagande om att sambandet mellan att leva i en parrelation och att rösta gäller alla i en sådan relation kan alltså ifrågasättas.

Ett annat känt faktum i forskning om valdeltagande är att högutbildade är överrepresenterade bland de som röstar. En förklaring till detta handlar om tillgången till sociala nätverk och individens relativt fördelaktiga sociala position. Kanske är det en möjlighet att gifta sig till ett sådant socialt nätverk genom att skaffa sig en högutbildad partner?

Läs mer

Varifrån kommer Sverigedemokraternas väljare?

En av de vanligast förekommande frågorna när man är ute och föreläser om svenskt väljarbeteende handlar om från vilka andra partier Sverigedemokraternas väljare kommer. Ofta finns en baktanke med frågeställningen: debattörer och åhörare vill samla information för att kunna plocka billiga poänger på att avgöra skuldfrågan om vilka partier som i störst utsträckning har bidragit till att förse SD med väljare.

Det akademiska intresset för partibyten handlar mer om att först försöka uppskatta nivåer och flöden så bra som möjligt för att sedan ge sig i kast att förklara varför väljarna flyter mellan partier. Med hjälp av data från de fyra senaste stora Valundersökningarna kan vi ge ett relativt precist svar på varifrån SD-väljarna har kommit i samband med valen 2006, 2010 och 2014. Bytarmatriserna från Valundersökningarna är flitigt analyserade och avrapporterade — inte minst i rapporten ”Flytande väljare” — eftersom de till hälften bygger på åtråvärda paneldata: Hälften av de som ingår i de rullande tvåstegspanelerna återintervjuas nämligen i samband med nästföljande val. Därför kan vi kompensera för de minnesfel som tenderar att uppträda när man ber väljare försöka minnas hur de röstade för fyra år sedan (minnesfelet brukar ligga kring 25 procent; var fjärde väljare kommer inte ihåg eller minns partivalet fel).

I Valforskningsprogrammets faktabladserie finns en hel del svar på vanliga frågor vi får om svenskt väljarbeteende. Det senaste tillskottet i serien ger ett kort svar på frågan om varifrån SD-väljarna kommit vid de tre senaste valen. För att man ska få en känsla för hur många väljare det rör sig om har vi räknat om skattningarna av partiernas vinster- och förluster (nettorörlighet) till tusentals väljare. För detaljer om tillvägagångssätt hänvisas till väljarböckerna som kommer ut efter varje val. Den senaste heter ”Svenska väljare” (och rymmer för övrigt även ett kapitel med en samlad analys av varför väljare röstar på SD).

Resultaten visar att SD-väljarna kommit främst från de två stora partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna. Mellan 2002-2006 och 2006-2010 kom flest från Socialdemokraterna (+17 000 respektive +27 000 väljare). Mellan 2010-2014 var flödena allra störst från Moderaterna (omkring 163 000 väljare).

Väljare kommer inte bara från andra partier, de kan också mobiliseras från grupper som tidigare inte röstat eller från gruppen blankröstare. Dessutom får partier förstås påfyllning av väljare från grupper som inte tidigare haft rösträtt — i det här fallet de unga förstagångsväljarna. I Sverigedemokraternas fall går väljartillströmningen från dessa grupper inte att bortse ifrån om man vill ge en så bra bild som möjligt av varifrån SD-väljarna kommit. I 2006, 2010 och 2014 års val har SD nettovunnit väljare från ”soffan” (+5000, +21 000 respektive +53 000 väljare) och även vunnit många väljare från gruppen 1:agångsväljare (+12 000, +25 000 respektive +25 000 väljare).

SDs stora framgångsval 2014 var det alltså tre betydande strömmar: SD nettovann från Moderaterna (+163 000 väljare), från Socialdemokraterna (+97 000 väljare) och från gruppen icke-röstare (+53 000 väljare). Klicka här om du vill ladda ned faktabladet i PDF-format istället.

Missa inga faktablad från Valforskningsprogrammet! Följ vår forskning på hemsidan (www.valforskning.pol.gu.se); twitter: @valforskning och på Facebook (Valforskningsprogrammet).

Konsten att klara fyraprocentspärren

Fyraprocentspärren till riksdagen har blivit föremål för diskussion genom Lars Tobissons debattartikel ”Bäst att helt slopa spärrgränsen” i Dagens Nyheter från den 29 mars. Opinionsläget just nu pekar mot att fyra partier ligger i närheten av spärren. Det innebär att risken är större än i tidigare val att det blir fyraprocentspärren och inte väljarna som avgör utgången av riksdagsvalet.

Precis som Tobisson påpekar är svenska väljare vana vid att ta hänsyn till fyraprocentspärren. Det strategiska tänkandet och agerandet från Kamrat, Kyrkobroder, Traktor, Skogsmulle och Syster fyra procent har vi kunnat kartlägga väl i de stora Läs mer

Medierna och opinionsmätningarna: fyra förslag till förändring

Debatten om de politiska opinionsmätningarna har ånyo tagit fart. Det är inte förvånande då höstens val närmar sig och intresset för partiernas stöd i befolkningen därmed ökar. Daniel Nordström, chefredaktör och ansvarig utgivare för Mittmedias tidningar i Västmanland och Stockholmsregionen, gav debatten extra bränsle genom att besluta att hans tidningar varken ska genomföra eller återge några opinionsundersökningar (med undantag för TT-texter och ledarsidan). Nordström motiverar beslutet med att opinionsmätningar inte går att lita på och håller fram det senaste presidentvalet i USA och Brexit-omröstningen i Storbritannien som stöd för den slutsatsen.

Inför förra årets franska presidentval fattade Le Parisien ett motsvarande beslut, men såvitt jag känner till är det ovanligt internationellt sett och saknar motstycke i Sverige. Självfallet är det ett beslut som står en dagstidning fritt att fatta, men det förefaller Läs mer