Hänger placering i ”Bästa skolkommun” ihop med hur nöjda kommuninvånarna är med skolan?

För en tid sedan presenterade Lärarförbundet sin årliga rankning av skolan i landets kommuner, ”Bästa skolkommun”. Jag och Gissur Ó Erlingsson har tidigare på DN Debatt, här på bloggen, och i andra media kritiserat kommunrankningar, och ”Bästa skolkommun”. Jag tänker inte återupprepa kritiken i sin helhet, men i korta drag går den ut på:

  1. Att kommunrankningar oftast görs av organisationer med en agenda, i syfte att påverka. De är inte neutrala.
  2. Risken finns att kommunalt utvecklingsarbete inriktas mot indikatorer som premieras i rankningar istället för de verkliga problemen.
  3. Det är dessutom inte säkert att rankningarna fångar upp intressanta skillnader mellan kommunerna, framförallt inte när det gäller förändringar från år till år. Min erfarenhet är att det är relativt stabilt i botten och toppen, men att kommuner åker berg- och dalbana i mitten av rankningen. Det är därför meningslöst att tolka in mycket i förändringar från år till år.

En sak som jag däremot tidigare inte undersökt är hur väl olika kommunrankningar samvarierar med önskade utfall. Lärarförbundet har till exempel kritiserats för att hälften av kriterierna som vägs in inte handlar om eleverna, utan om sådant som lönenivåer för lärarna och hur kommunen är som avtalspart. Två av dessa lärarfaktorer viktas dessutom dubbelt. Det är naturligt eftersom Lärarförbundet är ett fackförbund för lärare, som givetvis vill främja sina medlemmars intressen, men det är ju inte helt givet att det bör väga så tungt i en rankning av landets bästa skolkommuner.

Läs mer