Det var en gång en stad

Det var en gång en stad, och i den staden fanns ett konstgalleri. Att ställa ut på galleriet ansågs vara en stor ära, och ett kvalitetsmärke för de målare eller skulptörer som fick visa upp sin konst där. För att göra sig ett namn i stadens konstvärld var det nödvändigt att ha haft åtminstone någon större utställning på galleriet.

Galleriet var mycket noga med vilka som fick ställa ut, men gjorde själva inte den huvudsakliga bedömningen av verkens kvalitet. ”Det vore inte rätt – konsten kan bara bedömas av andra konstnärer”, menade man från galleriets håll. Stadens konstnärer förväntades därför lägga en del av sin tid på att besöka kollegors ateljéer och granska deras verk. Utan ersättning, givetvis – det var ju för själva konstens skull.

Inträdespriserna till galleriet var naturligtvis mycket höga, eftersom det bara visade upp de allra bästa konstnärerna och de yppersta konstverken. Intäkterna räckte dock inte till att ersätta skaparna för deras verk – men exponeringen och ryktbarheten som följde var väl god nog? Att ställa ut var som sagt en stor ära.

Läs mer