Den politiska splittringen ökar i landets kommuner

Jag vet inte om du hört, men det är svårt att få till en regering i riksdagen. Orsaken är naturligtvis att det numera är åtta partier som delar på mandaten, och att de stora partierna tappat. Det blir fler så kallade veto-spelare – aktörer som kan stoppa processen. Annie Lööf klagade på sin presskonferens häromdagen på att Socialdemokraterna och Moderaterna stoppat olika regeringskonstellationer, och har själv också stoppat två andra. Ju fler som måste vara överens, desto svårare att komma framåt.

Också i kommunerna är det klurigt. I Göteborg ser det ut att bli någon sorts maktskifte efter långt Socialdemokratiskt maktinnehav, men det nya alliansstyret har bara 24 av 81 mandat, vilket kommer göra det svårt för nya kommunstyrelseordföranden Axel Josefson att få igenom sin politik.

Ett sätt att mäta graden av splittring är med Herfindahlindexet. Det konstruerades ursprungligen för att mäta koncentration i marknadsandelar, dvs om ett företag var nära monopolställning eller om det fanns mycket konkurrens. Man kan också applicera det på politiska partiers andelar av mandaten. Man får då ett index som går från 0 (massor av små partier som alla är lika stora) till 1 (ett parti har alla mandaten).

Jag har räknat ut detta index för alla landets kommunfullmäktige, i valen 1973-2018 (dessutom vände jag på indexet så att högre värden betyder mer splittring, men det ändrar ingenting).

Det finns naturligtvis en spridning mellan kommunerna i varje val, men den genomsnittliga splittringen har ökat gradvis. I grafen nedan visas fördelningen av landets alla kommuners indexvärden år för år – att kurvan går högt upp betyder att många kommuner återfinns vid det indexvärdet. Man kan alltså se att tyngdpunkten förskjuts åt höger med tiden.

1973 hade de flesta kommuner ett värde mellan 0,6 och 0,75. 2018 har de flesta istället värde mellan 0,7 och 0,9. Snittkommunen idag liknar en av de allra mest splittrade kommunerna 1973.

ridgebild.png

Läs mer

Sveriges mest segregerade kommuner

Det verkar råda stor konsensus om att (etnisk) boendesegregation är ett stort problem i Sverige. Som boende i Göteborg är det också lätt att se att min stad är väldigt segregerad. Första och andra generationens svenskar bor i hög utsträckning i områden där många också är arbetslösa, och där det den senaste tiden varit stora problem med skottlossningar. Men jag har inte kunnat hitta någon jämförbar data på hur stor segregationen är i olika kommuner i Sverige. Var är segregationen störst och minst?

Jag har gjort ett försök att mäta segregationen i landets kommuner. Jag har använt mig av data om befolkningen från SCB, som har information om befolkningssammansättningen bland d e röstberättigade i kommunalvalen i de olika valdistrikten, inklusive information om hur många som är utrikes födda (även de som inte är svenska medborgare har rösträtt i kommunalvalen om de varit folkbokförda i Sverige i tre år, eller är EU-medborgare) Det finns säkert mycket bättre data, men det här var den jag hade tillgång till och kan ses som ett uppslag för fortsatta undersökningar.

Läs mer

Vem bestämmer i Göteborg? En nätverksanalys av nämnder och kommunala bolagsstyrelser

Detta inlägg är samförfattat av Gissur Ó Erlingsson och Anders Sundell.

***

Who governs? – ”vem styr?” frågade sig statsvetarlegenden Robert A. Dahl, i sin studie av maktstrukturer av staden New Haven. Maktforskning av det här slaget, det forskningsfält Dahl verkade i, är numera tyvärr lätt insomnat. Tyvärr, eftersom det skulle kunna vara ett viktigt teoretiskt avstamp för mer djuplodande korruptionsstudier. På 1950-talet målade nämligen elitteoretikerna Floyd Hunter och Charles Wright Mills upp en deprimerande bild av den amerikanska demokratin: väljare och partimedlemmar verkade ha extremt litet inflytande på politiken. Makt över dagordning och beslutsfattande var istället koncentrerad till ett litet fåtal inom den politiska, ekonomiska och vetenskapliga sfären. Pluralisten Robert A. Dahl gick i clinch med elitteoretikerna när han menade att makten ingalunda finns hos en maktelit. Snarare fann han att makten var spridd mellan ett antal konkurrerande eliter, som ibland samarbetade med varandra, ibland inte. Läs mer

Var det göteborgsandan som gjorde det?

Det här inlägget är författat av Carl Dahlström, docent i statsvetenskap vid statsvetenskapliga institutionen och QoG-institutet, Göteborgs universitet.

***

Varför så många korruptionsskandaler i Göteborg? Sedan Uppdrag Gransknings avslöjande 2010 är det många som undrar. För att utreda vad som låg bakom det som hänt tillsatte kommunfullmäktige i Göteborg en granskningskommission i slutet av 2011 (rapporten kan läsas här). Granskningskommission fick bland annat i uppdrag att ”utreda om något särskilt skapat grogrund för oegentligheter i Göteborg” (Amnå, Czarniawska och Marcusson 2013, 10). Förenklat svarar de: ja, det var göteborgsandan som gjorde det. (Mer precist säger de: ”Ja, det fanns något i Göteborg som visserligen inte gjorde att man tillät formella övertramp men som skapade en omedvetenhet och en ouppmärksamhet kring oegentligheter” (a.a., 183).)

Granskningskommissionen analyserar, gör detaljerade beskrivningar av händelseförlopp, lagar och förordningar, och kommer med tio rekommendationer, men i det här blogginlägget ska jag koncentrera mig på orsakssambandet ovan. Var det göteborgsandan som gjorde det?

Läs mer

Geografisk representation i Göteborg

I nästan alla representativa demokratier finns det någon form av system för geografisk representation. I valen till riksdagen är Sverige indelat i valkretsar, och varje valkrets väljer sina representanter (även om partierna kan ha samma kandidater i alla valkretsar). Enkätundersökningar med riksdagsledamöter visar också att ledamöterna tycker att det är särskilt viktigt att representera sin valkrets. Dessutom väljer vi representanter inom varje landsting och kommun.

Det pratas mer sällan om geografisk representation inom kommuner. I små kommuner utgör hela kommunen en enda valkrets. Större kommuner har fler valkretsar – Göteborg har till exempel fyra – men partierna kan ha samma kandidater i flera valkretsar. I små och homogena kommuner utgör det kanske inte något problem, men i större städer som Stockholm och Göteborg skulle det kunna leda till att vissa områden inte representeras i lika hög utsträckning som andra. I diskussionen om den senaste tidens oroligheter i vissa områden i Stockholm har det till exempel talats om att de boende är marginaliserade och saknar en röst. Det kan naturligtvis betyda många saker, men att boende i området är representerade i kommunfullmäktige kan i alla fall tänkas leda till att invånarnas intressen tillvaratas i högre utsträckning, som till exempel även DN:s Viktor Barth-Kron är inne på.

Jag har tittat närmare på vart kommunfullmäktigeledamöterna i Göteborg bor. Är alla stadsdelar lika väl representerade i förhållande till folkmängden? Utgångspunkten har varit uppdelningen i tio olika stadsdelsnämnder (SDN), som visas i kartan nedan (hämtad från Göteborgs hemsida).

Stadsdelsnämnder i Göteborg

Läs mer