När och varför blev Sverige ett jämlikt land? Del II

Det här är ett gästinlägg av Erik Bengtsson, forskare vid
Ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds universitet.

***

I ett tidigare blogginlägg har jag presenterat nya beräkningar av privata förmögenheter i Sverige år 1750, 1800, 1850 och 1900 och deras fördelning. Utifrån dessa, och tidigare studier av inkomstfördelningen sedan 1903, argumenterade jag att det inte finns någon kontinuitet av jämlikhet i svensk historia, och att den ekonomiska jämlikhet som utmärkte Sverige under 1900-talets andra hälft, måste förklaras med skeenden under decennierna runt 1900, snarare än som en fortsättning på en sedan tidigare existerande jämlikhet.

I detta blogginlägg skisserar jag den förklaring som jag själv tror fungerar bäst för att förklara den drastiska minskningen av ojämlikhet ca 1920-1980, och varför denna gick längre i Sverige än i andra industriländer. Jag utvecklar den förklaringen i ett pågående arbete som är tillgängligt här. (Kommentarer och kritik mycket välkomna!)

Paradoxalt nog så är det politiska systemets exkluderande karaktär en nyckelfaktor i denna förklaring. Närmare bestämt, samspelet mellan å ena sidan ett exkluderande politiskt system och å andra sidan särskilt starka folkrörelser, grundat ca 1865-1920.

Läs mer

När och varför blev Sverige ett jämlikt land?

Det här är ett gästinlägg av Erik Bengtsson, forskare vid Ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds universitet.

***

På 1900-talet utmärkte Sverige sig som världens antagligen mest jämlika ekonomi. Marquis Childs hyllade på 1930-talet Per Albins Sverige som en ”tredje väg” mellan USA-kapitalism och Sovjet-socialism, och han har inte varit ensam: Paul Krugman har pekat på Sverige 1980 var världens bästa samhälle, och likt en rad andra betraktare beundrat graden av social och ekonomisk jämlikhet förenat med välstånd i mitten av 1900-talet. Jämlikheten är också en beståndsdel av den svenska självbilden, där idéer om en fri allmoge och en nation byggd av strävsamma odalbönder gått som en ständig underström i det nationella medvetandet under den moderna epoken. Åsa Linderborgs (2000) kartläggning av Socialdemokraternas tidiga historieskrivning, där SAP framställdes som en arvtagare till Engelbrekt och det svenska folkets eviga frihetssträvan ger fascinerande exempel. Också professionella historiker i vår egen tid har reproducerat denna bild, när de i sina kulturalistiska argument mot tidigare materialistiska förklaringar till den svenska välfärdsstatens uppgång (Korpi 1982), hävdar att denna blott var en förutsättning på det gamla bondesamhällets gemenskaper och värderingar (Sørensen och Stråth 1997). Henrik Berggren och Lars Trägårdh (2006, s. 44) sammanfattar denna tankegång när de med en metafysisk ansats som kunde göra en 1800-talshegelian avundsjuk, hävdar att jämlikheten är svenskarnas ”öde”. Den engelska historikern Mary Hilson (2009), som är inriktad på Skandinavisk historia, konstaterar att idén om att vi sedan ett dimomhöljt förflutet varit ett unikt fritt och jämlikt land, är vår nationalmyt.

Läs mer

Lika utfall, eller goda möjligheter?

Tillåt mig att spekulera! Valet 2014 saknade en tydlig berättelse. Vad handlade valet om? Mer av arbetslinjen och regeringsduglighet, lovade Alliansen (plus lite Sverigebygget på slutet). Något helt annat, lovade Socialdemokraterna, det var bara oklart vad. De partier som i mitt tycke stod för de tydligaste förändringsförslagen, och som dessutom bottnade ideologiskt, var Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Vad kommer att vara den stora frågan i nästa riksdagsval, när nu det blir? Här kommer en spaning.

Nationalekonomen Raj Chetty, i mina ögon världens just nu intressantaste samhällsvetare, kartlägger i ett stort forskningsprojekt den sociala mobiliteten i USA, och dess geografi. Social mobilitet handlar om möjligheten att förbättra sin situation i samhället, jämfört med förhållandena man föddes in i – att göra klassresor, om man så vill. Chetty visar tydligt att möjligheten till mobilitet varierar kraftigt mellan olika delar av USA, och mellan människor av olika bakgrund. Enligt New York Times har de möjliga presidentkandidaterna Hillary Clinton och Jeb Bush båda aviserat att social mobilitet kommer att bli viktiga teman i deras kampanjer.

Läs mer

Fattiga belönar regeringar som ökar inkomsterna för de rika

I helgen går Amerikanska statsvetarförbundets årliga konferens (APSA) av stapeln i Chicago och tusentals statsvetare samlas för att presentera de senaste forskningsrönen. En festlig sak med att lyssna på de olika panelerna är att Sverige ofta dyker upp som exempel, på grund av bland annat vår omfattande välfärdsstat och den i huvudsak välfungerande statsapparaten.

På en av dagens paneler presenterade Alan M. Jacobs från University of British Columbia i Kanada en spännande uppsats som behandlade Sverige. Uppsatsen finns fritt tillgänglig här. Ett standardantagande inom statsvetenskap är att väljare belönar regeringar som lyckas öka väljarnas inkomst under mandatperioden, vilket verkar intuitivt rimligt (även om man också kan tänka sig att väljare prioriterar annat, så som kvaliteten på välfärden). En viktig del av Alliansregeringens budskap är hur som helst att löntagare ”fått mer i plånboken” under mandatperioden, vilket tyder på att åtminstone regeringen tror att skattesänkningar för löntagare lönar sig politiskt.

monopoly pieces

Samtidigt har det den senaste tiden diskuterats om ojämlikheten ökar i Sverige. Om inte alla får mer i plånboken är det ju inte säkert att strategin lönar sig. Eller?

Läs mer

Vad är jämlikhet värt? Eller, vill du bo i Årjäng eller Danderyd?

Häromdagen kom ny statistik som visade att lönegapet mellan könen inte bara består, utan tydligen har förvärrats de senaste åren. Miljöpartiet kräver att den nya jämställdhetsministern Maria Arnholm i riksdagen ska förklara vad regeringen planerar att göra för att minska inkomstskillnaderna.

Gustav Fridolin menar i TV4-inslaget att lönerna i kvinnodominerade yrken ska höjas. På så sätt kommer kvinnors inkomster att stiga, samtidigt som ojämlikheten mellan könen minskar. Ofta talas det om ojämlikhet på det här sättet. Men vad är viktigast – den förfördelade gruppens situation, eller jämlikheten i sig?

Läs mer