Politisera inte Regeringskansliet

Häromdagen rapporterades att opolitiska tjänstemän i Regeringskansliet skrivit under ett upprop, där man uttrycker farhågor för en kommande regerings värdegrund.

Naturligtvis måste detta tolkas som ett angrepp på en Alliansregering, eller en regering som på något sätt har stöd av Sverigedemokraterna. Om sådana farhågor hade funnits för den nuvarande regeringen hade uppropet antagligen inte kommit i anslutning till ett eventuellt maktskifte.

Det är olyckligt. Tjänstemännen som skrivit under uppropet (som jag inte läst i sin helhet) säger att ingen av dem är politiskt tillsatt. Likväl ger uppropet givetvis intrycket av att tjänstemännen ifråga har politiska sympatier vänsterut.

Fortsätt läsa

Svågerpolitik i Sverige

Ett grundproblem i forskningen om korruption och maktmissbruk är att det finns väldigt lite data. Anledningen är naturligtvis att de inblandade inte har något intresse av att skylta med det offentligt. Databristen gör att vi har svårt att svara på grundläggande frågor som till exempel när Sverige gick från att vara ett land där riksdagsledamöter tog mutor och där ämbetsmän missbrukade sin ställning till dagens välfungerande statsförvaltning.

Forskare måste därför vara kreativa för att försöka mäta förekomst av korruption. I en ny uppsats har jag utvecklat ett sätt att mäta indikationer på nepotism, svågerpolitik, i svensk statsförvaltning i historiskt perspektiv. Nepotism innebär att man gynnar släktingar vid tillsättningar av tjänster, och är oförenligt med en meritokratisk byråkrati där skicklighet och förtjänst premieras.

Fortsätt läsa

Hur förebygger man korruption och nepotism i rekryteringen av ämbetsmän?

Ett stort problem i många länder är att den offentliga förvaltningen är genomkorrupt. Mycket forskning pekar nu på att formerna för rekrytering här är en viktig faktor. När tjänstemän rekryteras efter politisk lojalitet, eller genom nepotism (gynnande av familjemedlemmar), ökar risken för korruption. Som jag skrev häromdagen är anledningarna två. För det första riskerar personer som är inkompetenta och har tvivelaktig moral anställas. För det andra minskar ämbetsmännens incitament att anmäla korruption när de är beroende av sina överordnades välvilja för att behålla jobbet. I länder där det finns väldigt få regler för hur ämbetsmän ska anställas, som Nicaragua, är politisering och nepotism ett jätteproblem.

Efter att den amerikanske presidenten James Garfield mördades 1881 av en (galen) person som var missnöjd med att inte ha fått ett jobb i förvaltningen trots att han stöttat Garfield gjordes anställningssystemet om i USA, enligt en modell som sedan kommit att bli inflytelserik. I stora drag centraliserades makten att anställa, bort från cheferna i förvaltningen. Jobbsökande utvärderades genom standardiserade tester som rättades centralt, och cheferna blev hänvisade till att välja mellan de tre som presterat bäst på testet. Detta försvårade givetvis möjligheterna att anställa politiska supporters och var en viktig del i professionaliseringen av den amerikanska förvaltningen.

Fortsätt läsa

Farorna med en politiserad förvaltning

I dagarna har ett ”öppet brev” till anställda i Stockholms läns landsting, det vill säga ett pressmeddelande på Stockholms läns landstings hemsida, diskuterats och kritiserats. I brevet varnar Kristoffer Tamsons, valledare för Nya moderaterna i landstinget, för konsekvenserna av en socialdemokratisk valseger i riksdagsvalet. Bland annat skriver Tamsons att många anställda inom landstingen skulle ”riskera att få sparken” med en vänsterregering.

Kritikerna menar att brevet är ett försök att missbruka ställningen som arbetsgivare för att påverka de anställdas val. Visserligen tycker jag att brevet är ganska tondövt, och ser vid en snabb överblick ut att sticka ut jämfört med övriga pressmeddelanden på sidan, men Vänsterpartiet kunde samma dag som brevet kom släppa ett eget pressmeddelande på samma sida där Tamsons brev kritiserades. Vänsterpartiet har också tidigare kritiserat Alliansen i pressmeddelanden.

För mig ser det här alltså inte ut som ett allvarligt övertramp. Men händelsen aktualiserar en fråga som vanligtvis är mycket mer aktuell i andra länder, om farorna med en politiserad förvaltning. I en sådan har politikerna makt att både ”hire and fire”, anställa och avskeda, de som jobbar i den offentliga förvaltningen. Det här får framförallt två olyckliga konsekvenser.

Fortsätt läsa

Legalisera korruption? Lärdomar från 1800-talets Sverige

”Vi har alla ett ansvar att agera mot den cancer som är korruption” sa FN:s generalsekreterare Ban Ki Moon i samband med FN:s antikorruptionsdag för ett tag sedan. Det är bra att korruption uppmärksammas, då det är ett samhällsproblem som har visat sig ha stora konsekvenser för mänsklig välfärd och ekonomisk utveckling. Sören Holmberg och Bo Rothstein som leder QoG-institutet där jag är med skriver till exempel här bra om den omfattande korruptionen inom sjukvården runtom i världen.

money_under_table

Ban Ki Moons uttalande (och andra i samma tonläge) riskerar emellertid, anser jag, leda till att vi förbiser vissa möjliga pragmatiska lösningar. Han säger bland annat att vi ska ”crack down on corruption” och ”shame those who practise it”. Det är rimligt om man ser korruption som en brottslig handling, som motiveras av girighet, vilket i många fall absolut stämmer. Men mycket forskning pekar också på att korruption i många fall, särskilt inom vårdsektorn, drivs av nödvändighet. I många länder är vårdpersonalen underbetald, och får ibland knappt någon lön alls. I en artikel som nyligen publicerats i den vetenskapliga tidskriften Scandinavian Political Studies argumenterar jag därför att vi måste försöka angripa orsakerna till korruptionen, snarare än att angripa symptomen. Jag menar också att det i vissa lägen kan det vara en mer framkomlig väg att legalisera vissa typer av korrupt beteende.

Fortsätt läsa

Var det göteborgsandan som gjorde det?

Det här inlägget är författat av Carl Dahlström, docent i statsvetenskap vid statsvetenskapliga institutionen och QoG-institutet, Göteborgs universitet.

***

Varför så många korruptionsskandaler i Göteborg? Sedan Uppdrag Gransknings avslöjande 2010 är det många som undrar. För att utreda vad som låg bakom det som hänt tillsatte kommunfullmäktige i Göteborg en granskningskommission i slutet av 2011 (rapporten kan läsas här). Granskningskommission fick bland annat i uppdrag att ”utreda om något särskilt skapat grogrund för oegentligheter i Göteborg” (Amnå, Czarniawska och Marcusson 2013, 10). Förenklat svarar de: ja, det var göteborgsandan som gjorde det. (Mer precist säger de: ”Ja, det fanns något i Göteborg som visserligen inte gjorde att man tillät formella övertramp men som skapade en omedvetenhet och en ouppmärksamhet kring oegentligheter” (a.a., 183).)

Granskningskommissionen analyserar, gör detaljerade beskrivningar av händelseförlopp, lagar och förordningar, och kommer med tio rekommendationer, men i det här blogginlägget ska jag koncentrera mig på orsakssambandet ovan. Var det göteborgsandan som gjorde det?

Fortsätt läsa