Förändras partisympatierna, eller bara urvalet?

Det här är ett gästinlägg av Erik Vestin, doktorand i statsvetenskap vid statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.

***

Det sägs ofta, inte minst av oss valforskare, att dagens politik präglas av väljarrörlighet. Och det ligger naturligtvis något sant och viktigt i detta.

Men det finns också tillfällen då denna rörlighet överdrivs. Ibland används uttrycket ”flytande väljare”, vilket för undertecknad antyder att dessa skulle driva omkring i partilandskapet på ett ganska slumpmässigt och oförutsägbart sätt. Det finns dock många rön om att väljarnas partival på individnivån fortfarande ofta är avgränsat till bestämda grupper av partier, eller att väljare enbart överväger ett begränsat antal partier. I Sverige är t.ex. byten mellan blocken långt mindre vanliga än byten inom dem (se s. 20 i denna rapport). En rapport om hur denna aspekt påverkar förändringar i den svenska väljaropinionen är under arbete av mina estimerade kollegor Henrik Oscarsson och Annika Fredén. Det finns också resultat som visar att mycket av förändringarna i hur stor andel som identifierar sig med ett visst parti handlar om att väljare går fram och tillbaka mellan hur mycket de stödjer ett parti, snarare än att de byter parti.

Men det finns även en annan typ av problem kring opinionsmätningar, som kan leda till överskattning av hur mycket väljarna egentligen rör på sig.

Läs mer

Inte säkert att opinionsmätningen som kommer närmast valresultatet är bäst

Sedan jag i fredags publicerade jämförelsen av opinionsinstitut utifrån vilka metoder de använder sig av har två saker hänt. Den första är att Ipsos, Novus och Demoskop alla signalerat att de ska redovisa mer information om sina metoder i kommande väljarbarometrar, vilket är mycket välkommet. Ju större transparens, desto lättare kan vi utvärdera kvaliteten.

Den andra, och som det här inlägget handlar om, är att jag fått många kommentarer om att det är meningslöst att utvärdera metoden, när man bara kan jämföra resultatet – det vill säga, hur nära institutens prognoser kom valresultatet. En liknelse var att det jag gjorde var som att efter en fotbollsmatch utvärdera spelidéerna för att se vilket lag som var bäst, snarare än att titta på vilka som gjorde flest mål.

Läs mer

En tolkning av opinionsläget

Det har nu snart gått två månader sedan riksdagsvalet och det är dags att summera opinionsläget. Vilka är de stora vinnarna och förlorarna i det nya politiska landskapet? Vilka partier har chockrasat? Vilka partiledareffekter kan vi se? Jag har sammanställt de fem första mätningarna efter valet och visar i grafen ställningen för de två blocken.

Mätningar sammanställda från Sifoskop, Demovus och Sospi United.

Mätningar sammanställda från Sifoskop, Demovus och Sospi United.

Efter en trevande inledning ser vi att de rödgröna gick starkt framåt i den andra mätningen: +2,1 procentenheter. Troligen beror det på entusiasm för den nya regeringen. Därefter började en nedåtgående trend i mätning tre och fyra, troligen på grund av affärerna kring Åsa Romsons båtbottenfärg. Men den sista mätningen visar på goda nyheter, och de rödgröna ökar då med 1,9 procentenheter. Kanske för att väljarna uppskattar beskedet att Bromma flygplats ska stängas.

Läs mer

Vilseledande opinionsprognoser i tidningen Dagens Samhälle

Det är nu mindre än ett år kvar till nästa riksdagsval. Vi kommer få se fler och fler opinionsmätningar om stöd för partierna, som i vissa fall används för att göra förutsägelser om framtiden. Med så mycket information handlar det, som den kände bloggaren Nate Silver säger, att hitta signalen i allt brus, att urskilja vad som kan vara vägledande för framtiden.

Tidningen Dagens Samhälle publicerar i sitt senaste nummer en prognos för hur det kommer att gå i riksdagsvalet, som enligt uppgift kommer att uppdateras löpande. Den har jag inget att säga om: det är givetvis mycket svårt att göra en bra prognos för något som ligger så långt fram i tiden, men det är naturligtvis intressant och roligt att försöka gissa hur det kommer att gå i valet.

Men tidningen har under 2013 också varje månad presenterat en så kallad opinionsprognos. Denna syftar till att, utifrån tidigare mätningar, försöka förutsäga vad opinionsmätningarna kommer visa nästa månad. Tidningen förlitar sig här på ett genomsnitt av mätningar från olika institut. I bilden visas prognosen för september 2013.

Dagens Samhälles opinionsprognos för september 2013.

Dagens Samhälles opinionsprognos för september 2013.

Metoden går ut på att räkna ut trenden de senaste månaderna, och sedan räkna ut vilket stöd varje parti kommer ha om trenden fortsätter. Jag har två invändningar mot den här prognosen, som jag anser bara bidrar till att öka bruset i den politiska diskussionen.

Läs mer