En rankning av svenska väljarbarometrar

*** Uppdatering 2018-04-25: Notera att inlägget är flera år gammalt. Många av instituten har förändrat sina metoder sedan denna kartläggning. Informationen är inte längre aktuell. ***

Det ser ut att en bli en minst sagt spännande politisk höst, och vi kommer antagligen att läsa om en hel del opinionsmätningar. Men vilka ska man lita på?

Tillsammans med studenterna på metodkursen i statsvetenskap på Göteborgs universitet har jag försökt jämföra opinionsinstituten som gör väljarbarometrar i Sverige. Vår målsättning var att dels utvärdera vilka metoder de använder, men också hur öppna de var. Vi fokuserade på urval, insamlingsmetod, bortfall och viktning.

Grundprincipen för en väljarbarometer är att man försöker skapa en miniatyr av väljarkåren. Traditionellt har man förlitat sig på slumpmässiga urval för att göra det, men på grund av de allt större svårigheterna med att få folk att svara har fler institut gått över till så kallade självrekryterade paneler. Personer rekryteras då till en bank av svarande (en panel), och opinionsinstitutet försöker sedan skapa en representativ bild av befolkningen genom att fylla kvoter av till exempel kvinnor eller unga, som dras ur panelen.

Läs mer

Medelsvensson finns inte

En sak som jag ofta ser i debattartiklar och ledartexter, och som jag stör mig lika mycket på varje gång, är argumentation av den här typen:

”Det sägs att en svenska folket tycker X. Detta motbevisas av en ny undersökning som visar att 27% tycker tvärtemot!!!”

Det vill säga, man kontrasterar olika opinionssiffror mot varandra, i kamp att bäst uttolka vad ”svenska folket” tycker och tänker. Problemet är att ”svenska folket” inte är som en person; det finns ingen ”medelsvensson”. Svenska folket är niomiljonersjuhundraåttiofyratusenfyrahundrafyrtiofem individer, som har en mängd motstridiga åsikter. Ibland kan motstridiga ståndpunkter till och med omfamnas av en och samma person! Man kan inte tro att det ska gå att vaska fram något som sammanfattar hela folkets åsikter, även om det skulle göra världen mer begriplig.

Läs mer

Vad tycker Sverige egentligen? En kritik av Aftonbladets väljarbarometer.

Den som vill veta vad svenskarna tycker har de senaste 50 åren eller så använt sig av ungefär samma teknik: Man gör ett slumpmässigt urval av (till exempel) 2000 svenskar, och ställer en fråga till dem. Om urvalet gjorts korrekt kan vi vara ganska säkra på att svenska folkets inställning ligger nära den som framkommer i det lilla urvalet. Säkerheten kan utifrån välkänd statistisk teori till och med beräknas och redovisas.

Antalet tillfrågade personer är här av underordnad betydelse, jämfört med urvalsmetoden. Vi blir inte så mycket säkrare av att fråga 5000 personer jämfört med 2000. Om urvalet däremot inte är slumpmässigt, och man själv får välja att vara med i enkäten, spelar det i princip ingen roll hur många eller få vi frågar. De som väljer att vara med kommer antagligen att skilja sig systematiskt från allmänheten i stort, vilket man lätt inser om man någon gång sett ett resultat från någon tidnings webbfråga (läs här om ett skräckexempel).

Läs mer

Vilseledande opinionsprognoser i tidningen Dagens Samhälle

Det är nu mindre än ett år kvar till nästa riksdagsval. Vi kommer få se fler och fler opinionsmätningar om stöd för partierna, som i vissa fall används för att göra förutsägelser om framtiden. Med så mycket information handlar det, som den kände bloggaren Nate Silver säger, att hitta signalen i allt brus, att urskilja vad som kan vara vägledande för framtiden.

Tidningen Dagens Samhälle publicerar i sitt senaste nummer en prognos för hur det kommer att gå i riksdagsvalet, som enligt uppgift kommer att uppdateras löpande. Den har jag inget att säga om: det är givetvis mycket svårt att göra en bra prognos för något som ligger så långt fram i tiden, men det är naturligtvis intressant och roligt att försöka gissa hur det kommer att gå i valet.

Men tidningen har under 2013 också varje månad presenterat en så kallad opinionsprognos. Denna syftar till att, utifrån tidigare mätningar, försöka förutsäga vad opinionsmätningarna kommer visa nästa månad. Tidningen förlitar sig här på ett genomsnitt av mätningar från olika institut. I bilden visas prognosen för september 2013.

Dagens Samhälles opinionsprognos för september 2013.

Dagens Samhälles opinionsprognos för september 2013.

Metoden går ut på att räkna ut trenden de senaste månaderna, och sedan räkna ut vilket stöd varje parti kommer ha om trenden fortsätter. Jag har två invändningar mot den här prognosen, som jag anser bara bidrar till att öka bruset i den politiska diskussionen.

Läs mer

Konsekvenserna av sjunkande svarsfrekvenser i medborgarundersökningar

Den första nationella svenska valundersökningen genomfördes 1956 och hade 95 procents svarsfrekvens. Ja, du läste rätt. Nittiofem procent. Och då handlade det ändå om en besöksintervjuundersökning i två steg. Varje respondent intervjuades vid ett tillfälle före valet och ett tillfälle efter valet.

Idag brottas alla surveyforskare med sjunkande svarsfrekvenser i undersökningar som vill uttala sig om befolkningen som helhet. Vi ligger fortfarande mycket bra till i internationell jämförelse. Våra kollegor på forskarkonferenser avundas kvaliteten i våra undersökningar. Men ändå. Bortfallet ökar. Valundersökningarnas besöksintervjuundersökningar når i bästa fall 70 procent svarsfrekvens. Även de mest ambitiösa postenkätundersökningarna har svårt att nå mer än 60 procent. Under de senaste femton åren har utvecklingen varit särskilt brant. För SOM-undersökningarna handlar det om en minskning på omkring tio procentenheter från närmare 70 procent i mitten av nittiotalet till strax under 60 procent i de senaste undersökningarna. Frågan som diskuteras mycket — men där det hittills funnits få systematiska studier att hänvisa till — är om och i så fall hur sjunkande svarsfrekvenser får konsekvenser för resultaten. Kan vi lita på tidsserierna om svarsfrekvenser förändras över tid?

Läs mer