Politiska experter är fortfarande inte bättre än andra på att förutsäga framtiden

Folkpartisten Birgitta Ohlsson har nu meddelat att frågan om partiledarposten ”inte är aktuell just nu”. Det skulle kunna indikera att Jan Björklund väljs om på partiets landsmöte i november, men man vet aldrig. I början av året pratades det däremot en hel del om hans avgång.

Björklund kritiserades internt för ett integrationsutspel och i samband med det dåliga valresultatet verkade tiden mogen för avgång. Olika statsvetare och andra experter uttalade sig. Jonas Hinnfors sa 30 januari att det ”inte skulle förvåna” om Björklund följde Göran Hägglunds exempel; Svend Dahl sa samma dag i Dagens Industri att ”om någon månad inser vi att det var på onsdagskvällen Jan Björklunds fall började på allvar”. Ulf Bjereld var lite mer försiktig och tippade på sin blogg att han skulle meddela sin avgång på landsmötet, vilket fortfarande kan bli fallet. Dessa förutsägelser hade i radio, TV och tidningar gott sällskap av otaliga andra.

Läs mer

Naturens (och politikens) jantelag

Ett fascinerande men väldigt logiskt fenomen inom naturen är det som kallas “återgång till medelvärdet”. Väldigt långa föräldrar kommer antagligen att få ganska långa barn, men troligtvis inte lika långa som de själva är. Korta föräldrar kommer antagligen att få barn som är kortare än genomsnittet, men inte lika korta som sina föräldrar. Ett extremt värde följs mest sannolikt av ett värde som ligger närmare medelvärdet. Det är naturens jantelag – det är svårt att sticka ut i längre perioder.

Återgång till medelvärdet dyker upp i alla möjliga sammanhang, och kan lura den som inte känner till fenomenet. Framförallt märks det när det finns någon typ av sållningsmekanism. Ta till exempel musikbranschen. Artister och band har någon typ av normalnivå. Avicii har sin, liksom Aretha Franklin eller Beethoven. Ibland presterar de något extra bra, och ibland något lite sämre. Men för att överhuvudtaget slå igenom måste en artist eller ett band få till en riktig fullträff, som antagligen ligger över deras normala nivå.

När bandet väl fått till fullträffen får de ett skivkontrakt, och får därför oftast göra en andra skiva. Den kommer antagligen ligga närmare bandets medelvärde, och alltså vara sämre än debuten. Helt logiskt ur statistisk synvinkel, men nästan mystiskt för den oinvigde. Det har till och med ett eget namn: ”Difficult Second Album Syndrome”. Brittiska musikbranschens pris till bästa debutant under året, Mercury Prize, sägs också ha en förbannelse, eftersom de flesta har svårt att följa upp succén.

Läs mer

Partiordförande Fredrik Reinfeldt fyller 10 år

Följande inlägg är samförfattat av Katarina Barrling och Patrik Öhberg

***

Statsminister Fredrik Reinfeldt firar nu 10 år som partiordförande. Därmed inställer sig frågan om Reinfeldt tillfört något nytt och bestående i svensk politik. Det har under åren talats mycket om hur Moderaterna ägnat kraft åt att förändra de yttre aspekterna av den politiska framtoningen. Men vi skulle vilja peka på några faktorer som ligger bortom pärlhalsband och logotyper och som kan vara tecken på mer grundläggande förändringar. För ett säkert svar på frågan huruvida de Nya Moderaterna verkligen är nya skulle det krävas ett mer ingående studium av perioden under Reinfeldt. Vi gör inga sådana anspråk men kommer här ändå att redovisa några förändringar som kan tyda på att någonting faktiskt har hänt, både med Moderaterna och med svensk politik.

Det man slås av när man betraktar Reinfeldts tid som partiledare är hur Moderaternas politik under dennes ledning delvis kommit att omforma det svenska politiska landskapet. Det första som bör nämnas är borgerlig samverkan. Reinfeldt har lyckats få en borgerlig regering att hålla samman och dessutom nå regeringsmakten två val i rad. Bilden av en splittrad borgerlighet som inte kan regera ett land är ett vapen som Socialdemokraterna förlorat. Att inför ett val lyckas förhandla fram ett gemensamt valmanifest är även i internationell jämförelse ovanligt. Genom bildandet av Alliansen har också blockpolitiken blivit tydligare, vilket varit gynnsamt för Moderaterna, som till skillnad från mittenpartierna har svårare att finna allianspartner på andra sidan blockgränsen. Omvänt har blockpolitiken missgynnat Socialdemokraterna, det parti som under decennier lyckades dominera svensk politik, bland annat just tack vare en splittrad borgerlighet. Paradoxalt nog har Socialdemokraterna själva medverkat till att befästa blockpolitiken, inte minst genom den valkoalition som Mona Sahlin bildade tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Läs mer

Partiledarna lika synliga idag som för trettio år sedan

Har partiledarna blivit mer synliga i medierna under valkampanjerna? I Johannes Bjerlings nyutkomna avhandling ”The Personalisation of Swedish Politics. Party Leaders in the Election Coverage 1979-2010” genomförs en systematisk prövning av huruvida svensk politik har blivit mer personaliserad (i betydelsen ökad personifiering, ökad fokus på personegenskaper och intimisering).  Studien ger ännu ett korrektiv till uppfattningen om att politiken personaliserats kraftigt över tid. Särskilt när det gäller partiledarnas förekomst är empirin högst motvillig att passa förväntningarna på tilltagande personalisering. Som aktörer förekommer partiledarna nämligen lika ofta i valrörelsebevakningen idag som de gjorde för trettio år sedan. Partiledarna omtalas heller inte oftare i 2010 års valrörelse än vad de gjorde i 1979 års valrörelse. Och när de förekommer gör partiledarna det allt oftare som omtalade aktörer (objekt) än som aktörer (subjekt).

Bjerling har också undersökt hur ofta partiledarna är subjekt i nyhetsförmedlingen (press, radio och tv) relativt andra aktörer under valrörelserna 1979-2010. Trenderna över tid är mycket intressanta. Medan partiledarna relativt sett förekommer allt mer sällan i mediebevakningen är det en annan grupp som uppvisar en uppåtgående trend: Journalisterna! De refererar, kommenterar och intervjuar varandra om vad partiledarna har sagt. Men partiledarna själva får relativt sett komma till tals i allt lägre utsträckning. En eventuell direktkommunikation med väljarna har successivt kommit att ersättas av en övervikt av journalistkommentarer.

Läs mer

Partiledarbyten – 53 % chans för minst ett skifte under 2013?

I dagarna har det talats en del om vilka partiledare som kommer att sitta kvar under 2013. Jag tänkte därför att det vore intressant att kolla på lite statistik om hur länge svenska partiledare generellt sitter på sin post. Jag har sammanställt data från svenska Wikipedia på när partiledare från de åtta riksdagspartierna har tillträtt och avgått. Totalt blev det 81 partiledare, varav nio inte ännu avgått. En excelfil med datan finns tillgänglig här.

Läs mer