Oväntat små Greta-effekter på svensk miljöopinion

I ett nysläppt kapitel i den kommande SOM-antologin ”Regntunga skyar” analyserar Sara Persson, Simon Matti, Sverker Jagers och undertecknad hur ett stort antal indikatorer för svensk miljöopinion har förändrats i närtid, närmare bestämt mellan 2018 och 2019. Mellan de två höstmätningarna från SOM-institutet fick den globala klimatrörelsen ordentlig fart, inspirerad av Greta Thunbergs skolstrejker. Men gjorde den massiva globala mediala uppmärksamheten för Thunberg några avtryck på svenska folkets miljöattityder, klimatoro och gröna beteende?

Läs mer

Naturens (och politikens) jantelag

Ett fascinerande men väldigt logiskt fenomen inom naturen är det som kallas “återgång till medelvärdet”. Väldigt långa föräldrar kommer antagligen att få ganska långa barn, men troligtvis inte lika långa som de själva är. Korta föräldrar kommer antagligen att få barn som är kortare än genomsnittet, men inte lika korta som sina föräldrar. Ett extremt värde följs mest sannolikt av ett värde som ligger närmare medelvärdet. Det är naturens jantelag – det är svårt att sticka ut i längre perioder.

Återgång till medelvärdet dyker upp i alla möjliga sammanhang, och kan lura den som inte känner till fenomenet. Framförallt märks det när det finns någon typ av sållningsmekanism. Ta till exempel musikbranschen. Artister och band har någon typ av normalnivå. Avicii har sin, liksom Aretha Franklin eller Beethoven. Ibland presterar de något extra bra, och ibland något lite sämre. Men för att överhuvudtaget slå igenom måste en artist eller ett band få till en riktig fullträff, som antagligen ligger över deras normala nivå.

När bandet väl fått till fullträffen får de ett skivkontrakt, och får därför oftast göra en andra skiva. Den kommer antagligen ligga närmare bandets medelvärde, och alltså vara sämre än debuten. Helt logiskt ur statistisk synvinkel, men nästan mystiskt för den oinvigde. Det har till och med ett eget namn: ”Difficult Second Album Syndrome”. Brittiska musikbranschens pris till bästa debutant under året, Mercury Prize, sägs också ha en förbannelse, eftersom de flesta har svårt att följa upp succén.

Läs mer

Hur borgerligt hann Sverige bli under Reinfeldt?

Idag presenterar Stefan Löfven sin regeringsförklaring, och startskottet går för den nya rödgröna regeringen. Kommer det innebära en kursomläggning för Sverige? Ja och nej. När jag föreläser om demokrati är en av frågorna jag brukar ta upp om det spelar någon roll vilket parti vi röstar på. Svaret känns självklart, men internationella jämförelser tenderar, förvånande nog, att inte hitta så stora systematiska skillnader mellan vänster- och högerregeringar.

Troligen beror det på flera saker. Vad som är vänster och höger skiljer sig mycket mellan länder. Men regeringar begränsas också av historien i sitt handlingsutrymme. En ny regering tar vid där den andra slutar, och kan inte direkt riva upp allt de andra gjort. Det blir tydligt idag: Stefan Löfven har som bekant lovat att till exempel inte ta bort de stora sänkningar av inkomstskatten som alliansregeringen genomfört, och i veckan blev det också klart att sänkningen av restaurangmomsen blir kvar.

På samma sätt har Sverige inte förvandlats till en nyliberal nattväktarstat under de senaste åtta åren. De offentliga utgifterna är fortsatt höga, och välfärdsstaten omfattande. Likväl har det genomförts betydelsefulla förändringar.

Läs mer

Vem attackerade vem i partiledardebatten… 2002?

Ikväll är det direktsänd partiledardebatt i SVT, med alla riksdagspartierna representerade. Förra gången det begav sig försökte jag räkna hur partiledarna fördelade sin kritik mellan varandra. Varje gång en partiledare nämnde en annan partiledares eller partis namn i uppsåt att kritisera, eller gjorde tydliga referenser till ett visst partis politik räknade jag det som en ”attack” (oavsett hur lång den var). Utifrån detta gjorde jag en matris som, var min tanke, skulle ge en bild av debattens karaktär. Några huvudsakliga slutsatser var att

  1. Kritik förekom bara över blockgränserna
  2. Sverigdemokraternas Jimmie Åkesson fördelade kritiken jämnt mellan blocken
  3. Fredrik Reinfeldt (M) fokuserade nästan uteslutande på Stefan Löfven (S), och Löfven fokuserade också mycket på Reinfeldt, vilket gav karaktären av en statsministerdebatt dem emellan.

Ikväll är planen att jag ska se debatten på plats och jag tänkte då göra samma typ av analys. Det blir givetvis intressant att se om mönstren från den förra debatten upprepas, men jag tänkte också att det kunde vara nyttigt att sätta det hela i perspektiv. Flera, inklusive tidigare statsministern Ingvar Carlsson, har till exempel hävdat att Sverige fått en allt mer utpräglad blockpolitik och avsaknaden av kritik inom blocken skulle kunna tolkas som ett symptom på detta. Men såg det då annorlunda ut innan Alliansen bildades?

Läs mer

Vem attackerade vem i Agendas partiledardebatt?

Alldeles nyss gick Agendas stora partiledardebatt av stapeln. Jag anlade ett statistiskt perspektiv på debatten, och försökte räkna hur många gånger de olika partiledarna attackerade varandra. Som ”attack” räknade jag en kritisk fråga, en gliring, ett påhopp, en kritik eller ifrågasättande av den andre partiledaren eller dennes partis politik. Det vill säga, all kritik där det gick att urskilja en enskild mottagare. Kritik mot regeringen eller oppositionen i stort räknades alltså inte, och den utgjorde ju självklart en stor del av debatten.

När det kom flera påhopp på en gång räknade jag det ändå bara som en attack. Detta för att undvika att påverkas av retorik, då samma fråga kan upprepas flera gånger.

Läs mer

Löfven borde fråga Obama hur man vinner de högutbildades röster

Idag kommer USAs president Barack Obama till Sverige. Vad jag förstår ska inte han och Stefan Löfven ha något möte, men hade de haft det kunde Löfven passat på att be Obama om lite tips. Jag har tidigare skrivit om att Socialdemokraterna i riksdagsvalen lockar ungefär lika stor andel av hög- och lågutbildade som på 1960-talet. Problemet är att det idag finns många fler högutbildade än på 1960-talet, och mycket färre lågutbildade. Om inte socialdemokraterna kan ta en större andel av rösterna i den högutbildade gruppen kommer det bli mycket svårt att nå tidigare nivåer i riksdagsvalen.

När jag i helgen besökte det amerikanska statsvetarförbundets årliga konferens hörde jag på en intressant presentation av Herbert Kitschelt och Philipp Rehm från Duke University om väljarpreferenser bland hög- och lågutbildade med olika inkomster. Jag har själv laddat ner data från de amerikanska valundersökningarna för att kunna reproducera några grafer jag såg i presentationen.

Läs mer

Försöker Löfven ”göra en Reinfeldt”? Medianväljarteoremet i svensk politik

Sedan Stefan Löfven tog över som partiledare för Socialdemokraterna har åtminstone jag fått intrycket att partiet verkar vilja röra sig åt höger och lägga sig närmare regeringens politik. Detta märks framförallt i konkreta politiska utfästelser, som att den ekonomisk-politiske talespersonen Magdalena Andersson trots invändningar mot ett eventuellt femte jobbskatteavdrag inte skulle avskaffa det vid en valvinst, eller att partiet till skillnad från Vänsterpartiet inte vill förbjuda vinster i välfärden.

Även retoriskt tycks en viss högerförskjutning kunna skönjas. Partiets höstbudgetmotion 2012 presenterades som en ”Affärsplan för Sverige” – knappast typisk socialdemokratisk retorik. På de två senaste partikongresserna syntes inga röda fanor , och till skillnad från när Mona Sahlin första maj-talade 2010 så var det inga röda fanor på scenen varken under Håkan Juholts eller Stefan Löfvens första maj-tal 2011 och 2012. Ordval och olika dekorationer ska inte övertolkas, men kan kanske ge en viss indikation om vilken bild partiet vill förmedla. Kommunikationschef Nina Wadensjö sa till exempel angående avsaknaden av de röda fanorna att ”det finns förståelse för att förnyelse är nödvändig.”

För att förstå Socialdemokraternas agerande kan en av de centrala statsvetenskapliga teorierna vara till god hjälp: Medianväljarteoremet. I sin enklaste form kan man dra en parallell till en gata med tio hus. I varsin ände av gatan ligger en mataffär, Coop till vänster och ICA till höger. Priser och utbud är likvärdigt, så de boende på gatan handlar i den affär som är närmast, som i figuren nedan.

Figur 1.

Läs mer