Väljarna och valrörelsen

Idag är det 127 dagar kvar till Europaparlamentsvalet och 239 dagar kvar till Riksdagsvalet och. Supervalåret 2014 har inletts och vi är många som med spänning ser fram emot hur valåret kommer att gestalta sig. I det här inlägget ska jag jämföra hur väljarna uppfattar valrörelserna i två tidigare val: Europaparlamentsvalet (EUP) 2009 och Riksdagsvalet 2010. Läs mer

Väljarnas önskeregeringar 1968-2010

Socialdemokraternas besked i regeringsfrågan — att partiet avser att gå fram i 2014 års val utan att ha formerat ett valkoalition tillsammans med andra partier — orsakade mycket turbulens under gårdagen. Den spelorienterade mediebevakningen hade full lekstuga. Det finns som vanligt anledning att erbjuda korrektiv till de mest vildvuxna spekulationerna i form av en dos demokratistatistik. Den här gången om svenska folkets önskeregeringar under de senaste fyrtio åren. När allt kommer omkring är det ju väljarna som till slut ska bedöma trovärdigheten i partiernas ställningstaganden i regeringsfrågan. Är det Löfvens öppna förhandlingsmandat eller Reinfeldts färdigkomponerade fyrarättersmeny som kommer gillas bäst av väljarna?

Vi väljer partier i svenska val. Inte regeringar. I flerpartisystem som det svenska betyder det att regeringsfrågan alltid blir viktig i samband med valen. Redan Anthony Downs lärde oss att väljare i flerpartisystem behöver ha tillräcklig information för att kunna bedöma sannolikheten för att olika regeringskonstellationer och regeringspolitik blir verklighet efter valet. Väljarna behöver kunna räkna ut vad den egna rösten får för effekt; vilka signaler som skickas till det politiska systemet. För det mesta är det relativt enkelt att göra dessa bedömningar. Det beror på att koalitioner och partisamarbeten efter val tenderar att ingås av partier som står ideologiskt nära varandra. I det svenska fallet är det ovanligt lätt eftersom Sverige förmodligen har det mest endimensionella partisystemet i världen. ”Vem tar vem”-spekulationerna kräver inte direkt någon raketforskare.

Läs mer

Löfven borde fråga Obama hur man vinner de högutbildades röster

Idag kommer USAs president Barack Obama till Sverige. Vad jag förstår ska inte han och Stefan Löfven ha något möte, men hade de haft det kunde Löfven passat på att be Obama om lite tips. Jag har tidigare skrivit om att Socialdemokraterna i riksdagsvalen lockar ungefär lika stor andel av hög- och lågutbildade som på 1960-talet. Problemet är att det idag finns många fler högutbildade än på 1960-talet, och mycket färre lågutbildade. Om inte socialdemokraterna kan ta en större andel av rösterna i den högutbildade gruppen kommer det bli mycket svårt att nå tidigare nivåer i riksdagsvalen.

När jag i helgen besökte det amerikanska statsvetarförbundets årliga konferens hörde jag på en intressant presentation av Herbert Kitschelt och Philipp Rehm från Duke University om väljarpreferenser bland hög- och lågutbildade med olika inkomster. Jag har själv laddat ner data från de amerikanska valundersökningarna för att kunna reproducera några grafer jag såg i presentationen.

Läs mer

Fattiga belönar regeringar som ökar inkomsterna för de rika

I helgen går Amerikanska statsvetarförbundets årliga konferens (APSA) av stapeln i Chicago och tusentals statsvetare samlas för att presentera de senaste forskningsrönen. En festlig sak med att lyssna på de olika panelerna är att Sverige ofta dyker upp som exempel, på grund av bland annat vår omfattande välfärdsstat och den i huvudsak välfungerande statsapparaten.

På en av dagens paneler presenterade Alan M. Jacobs från University of British Columbia i Kanada en spännande uppsats som behandlade Sverige. Uppsatsen finns fritt tillgänglig här. Ett standardantagande inom statsvetenskap är att väljare belönar regeringar som lyckas öka väljarnas inkomst under mandatperioden, vilket verkar intuitivt rimligt (även om man också kan tänka sig att väljare prioriterar annat, så som kvaliteten på välfärden). En viktig del av Alliansregeringens budskap är hur som helst att löntagare ”fått mer i plånboken” under mandatperioden, vilket tyder på att åtminstone regeringen tror att skattesänkningar för löntagare lönar sig politiskt.

monopoly pieces

Samtidigt har det den senaste tiden diskuterats om ojämlikheten ökar i Sverige. Om inte alla får mer i plånboken är det ju inte säkert att strategin lönar sig. Eller?

Läs mer