Arv, miljö och politiska attityder och beteenden

Av och till kommer Politologerna att bjuda in gäster att skriva här. Detta är vårt andra gästinlägg. Det är författat av docent Sven Oskarsson, verksam vid statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet.

***

Häromveckan väckte den förre vice-presidenten Al Gore viss uppståndelse i amerikanska media med följande uttalande i ett morgonprogram:

“Scientists now know that there is, in human nature, a divide between what we sometimes call ‘liberals’ and ‘conservatives’.”

Gores uttalande är inte bara gripet ur luften. Ett växande antal studier från olika länder, flera baserade på svenska data, har under de senaste åren visat att såväl politiska åsikter som politiskt deltagande delvis är ärftligt betingade egenskaper.

Denna utveckling innebär ett tydligt brott med det förhärskande synsättet inom fältet politisk sociologi. Tidigare forskning har här helt fokuserat på hur olika sociala faktorer påverkar politiska attityder och politiskt deltagande. Huvudfrågan har kretsat kring i vilken mån individers attityder och beteendemönster framför allt fastläggs under uppväxten som en följd av socialisation i hemmet och skolan eller förändras under senare faser i livet. Gemensamt för dessa förklaringsansatser är det oftast tysta antagandet att vi föds helt utan egenskaper som kan tänkas påverka vilka politiska värderingar vi har senare i livet eller i vilken mån vi blir politiskt engagerade medborgare. Med den engelske 1600-talsfilosofen John Locke kan vi säga att vi kommer till världen som oskrivna blad som sedan fylls i av erfarenheter och händelser under livets lopp.

Det allra tydligaste exemplet här är kanske forskningen kring föräldrasocialisation. Ett stort antal studier under de senaste femtio åren har konstaterat att det finns mer eller mindre starka samband mellan föräldrars och barns åsikter i olika politiska frågor och intresse för och deltagande i det politiska livet. Detta har tolkats som ett tydligt stöd för betydelsen av socialisationsmekanismer. Barn imiterar föräldrarnas beteenden och tar till sig deras åsikter. De värderingar och det engagemang man lär sig under uppväxten tenderar att sätta ramarna även under vuxenlivet.

Det finns dock ett allvarligt problem med denna tolkning. Kopplingen mellan en förälder och dennes barn utgörs inte bara av uppväxtmiljön. Barnet ärver också en uppsättning gener från sina föräldrar. Det här betyder att vi inte på förhand kan avgöra i vilken mån likheter mellan föräldrar och barn (eller andra släktingar) avspeglar ett socialt eller ett biologiskt arv. Det ska istället behandlas som en öppen empirisk fråga.

Genetikens roll för människors attityder och beteenden har varit en central fråga inom angränsande discipliner som ekonomi, sociologi och särskilt psykologi under ganska lång tid. Redan under 1970-, 1980- och 1990-talen visade ett flertal undersökningar att politiska och sociala attityder har genetiska rötter. Dessa studier genomfördes dock inte av statsvetare och fick inget som helst genomslag inom disciplinen. Det dröjde till 2005 innan statsvetare på allvar började intressera sig för frågan om det biologiska arvets betydelse för politiska värderingar. Det året publicerades en studie i American Political Science Review baserad på amerikanska tvillingdata som visade att åsikter utefter dimensionen liberal-konservativ till 30−50 procent kan hänföras till genetiska faktorer. Studien fick ett stort genomslag både inom och utanför den akademiska världen.

Den har sedan följts upp av studier från Australien, Danmark, Kanada och Sverige som även de visar att politiska värderingar (exempelvis vänster−höger-attityder samt attityder till ekonomisk politik, integrationspolitik, miljöpolitik och utrikespolitik) delvis har en biologisk grund. Även när det gäller politiskt deltagande – exempelvis valdeltagande och politiskt engagemang i andra former som deltagande i demonstrationer och kontakter med politiker och tjänstemän – visar studier med amerikanska, danska och svenska data att det är beteenden som är delvis ärftligt betingade. Resultaten pekar mot att 40–50 procent av skillnaderna människor emellan i politiskt deltagande har sina rötter i våra genom.

Det stora flertalet av dessa studier bygger på så kallad tvillingdesign. Logiken bakom tvillingdesignen är enkel. Enäggstvillingar är genetiskt sett kopior av varandra och har identiska arvsanlag. Tvåäggstvillingar är istället vanliga syskon som råkar födas vid samma tidpunkt och de har därmed i genomsnitt femtio procent gemensamma gener. Det är denna skillnad som gör det möjligt att beräkna i vilken utsträckning olika egenskaper, exempelvis sjukdomar, personlighetsdrag eller politiska värderingar, har biologiska respektive sociala rötter. Om enäggstvillingar är mer lika varandra än tvåäggstvillingar avseende politiska värderingar eller engagemang så är detta ett tecken på att dessa egenskaper till viss del har sin grund i våra gener. Om istället enäggs- och tvåäggstvillingar liknar varandra i samma utsträckning kan detta tolkas som att händelser och erfarenheter som ett syskonpar har gemensamma – exempelvis föräldrarnas påverkan under uppväxten eller att man gått i samma klass och haft samma vänner – haft stor betydelse för framväxten av de politiska värderingarna. Slutligen, om varken enäggs- eller tvåäggstvillingar liknar varandra så tyder detta på att politiska värderingar i första hand styrs av händelser och erfarenheter som skiljer sig åt mellan individer i ett syskonpar. Det kan röra sig om att man gått olika utbildningar, har olika jobb, eller träffar olika människor.

Dessa studier har dock kritiserats ur ett metodperspektiv. Logiken bakom tvillingstudier bygger på ett viktigt och mycket omdebatterat antagande: att enäggs- respektive tvåäggstvillingar behandlas likadant av sina föräldrar och sin omgivning. Problemet är misstanken att enäggstvillingar i högre grad behandlas lika och detta i sin tur gör att de senare i livet är mer lika varandra när det gäller egenskaper som politiska värderingar och engagemang. I så fall skulle en del av det man tolkar som genetiska effekter vara socialisationseffekter.

Delvis som svar på denna kritik har ett antal studier använt alternativa forskningsdesigner för att skatta effekterna av arv och miljö på politiska attityder och beteenden. En möjlighet är att utnyttja det som kan tolkas som ett av samhället sanktionerat socialt experiment – adoptioner. Återigen är logiken enkel. I den mån adopterade barn liknar sina uppväxtföräldrar kan detta bara förklaras med socialisationsfaktorer eftersom det inte finns någon genetisk koppling mellan föräldrarna och barnet. Omvänt gäller att om en adopterad individ uppvisar likheter med sina biologiska föräldrar trots att de skilts åt vid födseln (eller strax efter) så är detta ett tecken på att det biologiska arvet spelar en roll. En nyligen genomförd studie kring valdeltagandet i det svenska riksdagsvalet hösten 2010 med hjälp av information om drygt 2000 svenskfödda adopterade individer födda mellan åren 1965 och 1975 samt deras adoptivföräldrar respektive biologiska föräldrar använder denna metod. Resultaten visar att bland individer som har en biologisk mamma som röstade i valet ökar valdeltagandet med fem procentenheter (trots att flera av dessa individer inte ens känner till att de är adopterade). Samtidigt visar det sig att valdeltagandet bland individer som vuxit upp med en adoptivmamma som röstade i valet också ökar med fem procentenheter.

Såväl tvillingstudier som adoptionsstudier försöker särskilja effekterna av arv och miljö på ett indirekt sätt genom att jämföra par eller grupper av individer med inbördes olika släktskapsförhållanden. Men det går också att undersöka genetiska effekter på ett mer direkt sätt genom att testa om enskilda gener har någon inverkan på mänskliga egenskaper. Ett fåtal studier har här kommit till den väntade slutsatsen att effekten av enskilda gener på politiska egenskaper är försvinnande små. Samtidigt visar en studie på svenska data om att den sammantagna effekten av ett mycket stort antal gener förklarar 25–30 procent av variationen i politiska och ekonomiska attityder – ett resultat som stämmer tämligen väl överens med tidigare tvillingstudier.

Det verkar alltså som att både biologiska och sociala faktorer har betydelse för hur vi fungerar som politiska varelser. Hur ska vi då förstå dessa resultat och vilken betydelse har de för oss som samhällsvetare? En inte helt ovanlig reaktion bland skeptiker är att det förvisso kan vara så att 40−50 procent av skillnaderna mellan individer i politiska värderingar och politiskt engagemang kan hänföras till genetisk variation men att vi som samhällsvetare ska koncentrera oss på att förstå och förklara de resterande 50−60 procenten. Denna slutsats bygger dock på flera missförstånd. Man har både över- och underskattat vad som menas när man säger att nära hälften av skillnader människor emellan kan förklaras av gener.

För det första är det viktigt att inse att vart och ett av resultaten från de studier som diskuterats ovan är kontextberoende. De gäller vid en given tidpunkt, för en viss grupp människor, i en viss ålder, i ett visst land. Annorlunda uttryckt betyder detta att även om en studie visar att en egenskap till stor eller största del är ärftlig, så kan sociala faktorer fortfarande spela en avgörande roll. Exempelvis vet vi att både politiska värderingar och politiskt engagemang i genomsnitt skiljer sig kraftigt åt mellan länder. Detta har med största sannolikhet mycket lite att göra med genomsnittliga genetiska skillnader länderna emellan. Det rimligaste är istället att det finns länderspecifika institutionella och socioekonomiska faktorer som i stor utsträckning förklarar skillnaden i politiska värderingar och beteenden. Samtidigt är vi inte helt styrda av dessa faktorer. Individer inom ett land intar olika politiska attityder och engerarar sig i olika mån. Och denna variation kan till viss del spåras tillbaka till skillnader i den genetiska koden mellan individer.

Det kanske viktigaste rådet när man tolkar resultaten från studier kring attityders och beteendens ärftlighet är att inte falla i fällan att tänka i termer av arv kontra miljö. Den hetsiga debatten kring arv kontra miljö rasade för några årtionden sedan i näraliggande discipliner som psykologi och antropologi. Striden är dock över och vinnare, om man kan tala om en sådan, är, som vanligt, ingen. Slutsatsen från denna hetsiga debatt kan istället sammanfattas i devisen ”arv via miljö”. Det faktum att attityder och beteenden är delvis ärftliga betyder inte att människor också är förutbestämda eller determinerade att tänka och agera enligt vissa mönster. Vad det istället handlar om är att människor föds med vissa egenskaper som tar sig olika uttryck i olika sociala, institutionella och kulturella kontexter. I ljuset av detta ter sig rådet att fokusera på den del av våra politiska attityder och beteenden som inte kan förklaras av biologiska faktorer som mindre väl genomtänkt.

Sven Oskarsson
Lektor, docent
Statsvetensvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet
sven.oskarsson@statsvet.uu.se
018-4716324

Vidare läsning
Alford, J., C. Funk och J. Hibbing. 2005. “Are Political Orientations Genetically Transmitted?” American Political Science Review 99:153–167

Bell, E., J. Aitken Schermer och P. Vernon. 2009. “The Origins of Political Attitudes and Behaviours.” Canadian Journal of Political Science. 42:855–879

Fowler, J., L. Baker och C. Dawes. 2008. “Genetic Variation in Political Participation.” American Political Science Review 102:233–248

Klemmensen, R., P. Hatemi, S. Binzer Hobolt, I. Petersen, A. Skytthe och A. Sonne Nörgaard. 2012. “The Genetics of Political Participation, Civic Duty, and Political Efficacy across Cultures: Denmark and the United States.” Journal of Theoretical Politics 24:409–427

Hatemi, P. och R. McDermott (red.). 2011. Man is by Nature a Political Animal. Evolution, Biology, and Politics. Chicago: The University of Chicago Press
Hatemi, P. och R. McDermott. 2012. “The Genetic of Politics: Discovery, Challenges, and Progress.” Trends in Genetics 28:525–533

Följande är studier som bygger på svenska data (varav några är publicerade eller kommande medan övriga är under granskning för publicering)

Benjamin, D., D. Cesarini, M. van der Loos, C. Dawes, P. Koellinger, P. Magnusson et al. 2012. “The Genetic Architecture of Economic and Political Preferences.” Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America 109:8026–8031

Cesarini D., M. Johannesson och S. Oskarsson. 2013. “Pre-Birth Factors, Post-Birth Factors and Voting: Evidence from Swedish Adoption Data.” Under granskning.

Dawes, C., D. Cesarini, J. Fowler, M. Johannesson, P. Magnusson och S. Oskarsson. 2013. “Do Psychological Traits Mediate the Relationship between Genes and Political Participation?” Under granskning.

Hatemi P., S. Medland, R. Klemmensen, S. Oskarsson, L. Littvay, R. McDermott et al. 2013. ”Genetic Influences on Political Ideologies across Cultures, Measures and Methods.” Kommande i Behavior Genetics.

Oskarsson, S. C. Dawes, M. Johannesson och P. Magnusson. 2012. “The Genetic Origins of the Relationship between Psychological Traits and Social Trust.” Twin Research and Human Genetics 15:21–33