Tema MAKT: Väljarmakt

 

”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”

Väljarmakt kan vara avsevärd. Varje enskild röst kan synnerligen ha betydelse. Det lär vi oss gång på gång. Nu senast i det amerikanska presidentvalet som till slut kom att avgöras med ohyggligt små marginaler. Drygt 100 000 röster till hade Hillary Clinton behövt i Wisconsin, Pennsyl­va­nia och Michigan för att lyckas bli USAs första kvinnliga president.

valseDe regelbundet återkommande valen är främsta uttrycket för den fredliga civiliserade maktkamp mellan mot varandra stående intressen som kännetecknar ett demokratiskt samhälle. Beslut i gemensamma angelägenheter fattas av medborgare som valts för detta ändamål av andra medborgare.

Väljarna i en demokrati har som bekant två huvuduppgifter när de delegerar sin väljarmakt: ansvarsutkrävande och mandat­givande. Läs mer

Tema MAKT: Makt, relationer och samhällen i förändring

Detta är ett gästblogginlägg av JESSICA GIANDOMENICO som är doktor i statsvetenskap och affilierad till Uppsala Centre for Russian and Eurasian Studies. Klicka här för att läsa alla inlägg i temaserien om makt.

***

Makt kan låta torrt, formellt och förJESSICA GIANDOMENICO 1.jpglegat. Något som dagens mer dynamiska, individbaserade informationssamhälle håller på att spränga bort. Ingenting kunde vara mer fel. Studiet av makt i denna föränderliga värld är ständigt aktuellt. När samhällen genomgår större förändringar är maktstudierna viktigare än någonsin. I det här blogginlägget diskuterar jag några klassiska definitioner av makt och maktteorins olika dimensioner.

Läs mer

Tema MAKT: Makten och folkrätten

Detta är ett gästinlägg från LEIF LEWIN, Skytteansk professor emeritus i vältalighet och statskunskap vid Uppsala universitet.

***

”Ni har makten, jag har ordet, jag har ordet i min makt.” Strindbergs berömda ord påminner oss om att makt inte bara kan utövas i kraft av ekonomiska resurser. Det brukar ju annars, från högst olika utgångspunkter, vara vad som hävdas av till exempel marxister och anhängare av public choice. Makt kan också vara makt över tanken. Att formulera ideologier. Att bilda opinion.

Ett exempel är tillkomsten av Internationella brottsmålsdomstolen. Att slå vakt om den egna rättsordningen har varit nationalstatens yttersta prerogativ, åtminstone sedan Westfaliska freden. ”The King can do no wrong.” Statschefen ska inte kunna ställas till svars inför någon utländsk domstol. Men när andra världskriget gick mot sitt slut, ifrågasattes denna devis. De allierade började diskutera vad de skulle göra med nazistledarna. Churchills spontana reaktion att skjuta dem på fläcken fick ge vika för uppfattningen att de segrande demokratierna borde visa upp ett föredöme för världen för hur en rättsstat fungerar. Så startade Nürnbergrättegångarna.

Läs mer

Tema MAKT: Statskunskap är vetenskapen om makt

Detta gästinlägg är författat av Olof Petersson, tidigare professor i statskunskap och forskningsledare vid Studieförbundet Näringsliv och Samhälle.

***

”Statskunskap är vetenskapen om makt.” Med dessa ord lär Pär-Erik Back ha hälsat de nya studenterna välkomna till Lunds universitet i mitten av 1950-talet. Få statsvetare skulle antagligen opponera. Det är väl så som vi vill se oss. Som experter på makt får vi en särställning bland samhällsforskare, med en förmåga att se de stora sammanhangen och avslöja vad spelet egentligen handlar om.

I så fall är statsvetare ambivalenta, för att inte säga hycklande. För hur många avhandlingar och forskningsprojekt tar egentligen sin utgångspunkt i maktbegreppet? Nils Elvander framstår som rätt ensam med sin bok Intresseorganisationerna i dagens Sverige (1966). Hans försök att skilja mellan basinflytande och rörligt inflytande fick knappast några efterföljare. Blickar man tillbaka på de arbetsgrupper som funnits vid de senaste årsmötena med Statsvetenskapliga förbundet så letar man förgäves efter någon som behandlat makt.

Men när jag läste statskunskap i Göteborg i slutet av 1960-talet gick jag en fin kurs om lokalmakt. Vi läste Floyd Hunter, Robert Dahl, Nelson Polsby och de andra namnen i community power-diskursen. En central fråga var om valet av metod (att studera uppfattningar om makt eller faktiskt beslutsfattande) påverkade resultatet (en monolitisk eller pluralistisk bild av makten i en stad).

Läs mer

En praktisk grundkurs i statskonst

Jag är en entusiastisk anhängare av principen ”learning by doing”. Även om man kan läsa sig till det mesta är det mycket enklare att förstå varför saker sker när man själv står inför ett problem. Som statsvetare med intresse för statens historiska utveckling är detta något av ett dilemma. Jag har inte flera hundra år på mig, och ingen har heller velat låna ut sin stat till mina experiment.

Som tur är finns det substitut. Ett av mina absoluta favoritdatorspel är det svenskutvecklade Europa Universalis IV. Du väljer ett startdatum (tidigast 1444) och en stat och styr sedan den statens politiska, militära och ekonomiska utveckling fram till 1821. Målen sätter man själv, men naturligtvis vill man utöka sitt geopolitiska inflytande på ett eller annat sätt. Till exempel genom militära erövringar, kolonisation, eller genom att bygga upp en mäktig handelsflotta.

Läs mer

Samordna/centralisera funktionen för professorsbefordran

Detta händer mig ibland: Jag läser ett debattinlägg, hummar, nickar instämmande och tycker ”det där var övertygande!”. Sedan kommer en replik, jag läser, hummar, nickar instämmande och tycker ”ja jävlar, det där var bra övertygande också”. Så blir jag osäker på min förmåga att självständigt värdera motsatta ståndpunkter. Men så slår det mig att fallet inte alls behöver vara så. Båda läger kan ha fina poänger, men delvis prata om lite, lite olika saker. Det där hände mig nyligen när Mats Alvesson och Erik J Olsson var i den ena ringhörnan, och Virginia Langum och Staffan I Lindberg i den andra. Debatten gällde huruvida det finns för många professorer i Sverige och om befordringsreformen varit skadlig eller inte. Läs mer

Lucka #24: Hopp!

Slutscenen i Star Wars: Rogue One: Kapten Antilles överräcker de stulna ritningarna av dödsstjärnan till Prinsessan Leia Organa. På frågan om vad de värdefulla underrättelserna kan komma att betyda för den fortsatta kampen mot det ondskefulla galaktiska imperiet svarar hon: ”Hopp”.

Bildresultat för jesusbarnetJulen är hoppets högtid. För de som missade söndagsskolan så handlar det förstås om det hopp som ett nyfött barn representerar i en tid då det är som mörkast och där ljuset återvänder. Vad passar då egentligen bättre än att redovisa några preliminära resultat om vad vi svenskar upplever som hoppfullt inför framtiden, hämtade från opinionslaboratoriet LOREs ständigt pågående utvecklings- och testningsarbete?

Låt oss därför för ett ögonblick lämna nyhetsmediernas och de lokala facebooksidornas negativitetsbias bakom oss (det är ju ändå julafton). Låt oss stanna upp och söka balansera ut en överväldigande dyster och svårmodig — måhända också  självförstärkande — (o)vana att skärskåda medborgarnas upplevda hot, vanskligheter, samhällsproblem, umbäranden och orosmoment. Låt oss istället tala om svenskarnas hoppfullhet!

Känslor som hoppfullhet (hope) och entusiasm (enthusiasm) är motpoler till oro (anxiety) och ilska (anger) men har likväl en central funktion i opinionsbildning och samhällsdebatt, funktioner som för övrigt blir allt bättre förstådda inom den politiska psykologin. Men vilka är då egentligen saker som får svenskarna att känna sig hoppfulla inför framtiden? Läs mer