Avgörs ministerns öde av frågan om en rimlig efterträdare?

Följande inlägg är skrivet av gästpolitologen Helena Wockelberg, forskare på statsvetenskapliga institutionen på Uppsala universitet.

***

I skrivande stund har statsvetare och politiska kommentatorer konstaterat att statsminister Reinfeldt öppet visat en extraordinärt kritisk hållning till statsrådet Billström. Anledningen till att strålkastarna nu vilar på statsministern och migrationsministern är förstås att den senare levererat uppseendeväckande påståenden om regeringens politik och gjort upprörande uttalanden om hur utseende och dygder samvarierar. Bredvid debatten om vad som är rasism och om huruvida rasism måste vara liksom genuin snarare än ett misstag för att räknas, diskuteras statsministerns strategi. Riksmedia konstaterar att det nya här är att en svensk statsminister lyckas markera extremt missnöje utan att fullfölja kritiken med den ultimativa sanktionen, att ge ministern i fråga foten. Hur kan han få sitta kvar? är en vanlig följdfråga. Det vi vet om hur en statsminister i Reinfeldts situation resonerar vilar å ena sidan mindre på systematiska belägg än på anekdotiska bevis. Men att föreställa sig hur en statsminister resonerar är, å den andra sidan, kanske inte så svårt?

Låt oss först konstatera att statsministerns formella makt att utse och avskeda statsråd är mycket stor. Regeringsformen ställer mycket få krav på statsrådens egenskaper: de ska vara myndiga svenska medborgare. Det finns inga bortre gränser vad gäller antalet statsråd som statsministern får utse, vilket underlättar såväl maktfördelning mellan partifalanger eller koalitionspartner, som praktisk organisering av policyområden. Statsministerns utnämningsmakt inskränks snarast av informella förhållanden. Det finns olika sätt på vilka koalitionsregeringar kan fördela ministerposter mellan sig. Proportionell fördelning av antalet statsrådsposter i enlighet med partiets styrka verkar vara en grundläggande princip som också svenska koalitionsregeringar håller fast vid. En begränsning av handlingsfriheten ges också av ”varannan damernas”, det vill säga av idén att regeringar bör vara sammansatta av lika delar män som kvinnor. Dessa faktorer summerar till ett slags en in, en ut-logik som statsministrar måste förhålla sig till om de funderar på att göra sig av med kritiserade eller på annat sätt utmanade ministrar.

Koalitionsregerandet i sig är en tredje omständighet för Reinfeldt, eftersom ministeravgångars potentiella dominoeffekter måste förankras och samordnas med de övriga partiledarna. När diskussionen rör ett moderat statsråd är detta problem dock något mindre än vad det skulle vara om Billström tillhörde något av de andra partierna. Generellt gäller dock att en minister inte bara är en individ, utan ett slags symbol och nav för ett policyområde. En avgång innebär helt ofrånkomligt att statsministern måste göra en av följande saker:

1. En efterträdare måste utses! Här ligger sannolikt förklaringen till en hel del hårdför defensiv verksamhet hos statsministrar genom tiderna. En efterträdare måste utses och givet de informella kraven på utnämningar vi precis avhandlat är det inte någon lätt sak. Det måste finnas en person som passar, och som ställer upp.  En rimlig gissning är att det inte alltid är knökfullt av villiga och lämpliga individer i korridoren utanför statsministerns arbetsrum.

2. Om statsministern inte utser en efterträdare måste han eller hon ge portföljen med innehåll och allt till ett annat statsråd. Då kan alla möjliga balanser och uppgörelser om antal statsrådsposter, departementsindelningar, kvinnor/män etc. rubbas, och en sådan reform måste givetvis förankras hos övriga regeringspartier.

När vi läser om tidigare statsministrar och hur dessa försvarat kritiserade ministrar utåt står det klart att statsministrarna månar om privilegiet att utse och avsätta statsråden. De vill alltså inte dela denna makt med oppositionen eller massmedia och kämpar därför emot så gott det går. Här blir timingen av avgångar viktiga, och liksom möjligheten att visa ledarskap. Statsministern kan göra detta genom att ta kommandot över den del av processen som det går att ta kommandot över i varje enskild kris. Ett illustrativt exempel är Ingvar Carlssons kamp om kommandot i fallet Anna-Greta Leijon och Ebbe Carlsson-affären. Justitieminister Leijon kom så småningom att stå inför ett reellt hot om misstroendevotum och avgick. Hennes sorti ackompanjerades dock av statsministerns löfte att han vid en vinst i det inom kort stundande valet, skulle återinsätta Leijon i regeringen.

Nu talas det om Reinfeldts ledarskap i Billström-affären. Det ifrågasätts om en statsminister ska hålla sig med statsråd som han inte verkar ha förtroende för. Svaret på frågor som Kommer han att avgå? Borde han få sparken? När får han gå? ger dock upphov till en helt annan fråga: Finns det en efterträdare? Efterträdaren blir i det här fallet en symbol för regeringen Reinfeldts migrationspolitik. Statsministerns ledarskap handlar alltså just nu inte bara om vad han säger till media och hur han faktiskt ser på Billström. Det handlar om vilka positiva signaler som ska skickas om den framtida politiken. Att säga vad regeringen inte står för är förstås viktigt. Men att göra sig av med Billström utan att ha en plan för just detta policyområdes framtid skulle kanske – när den värsta ledarskribentkrutröken lagt sig – framstå som just det svaga ledarskap statsministern nu anklagas för?

Helena Wockelberg

För vidare läsning:

Berlinski, S.; Dewan, T. & Dowding, K. 2007. ‘The Length of Ministerial Tenure in the UK 1945-1997’, British Journal of Political Science, 37:2.

Bäck, H.; Persson, T.; Vernby, K. & Wockelberg, H. 2009. ‘In tranquil waters: Swedish cabinet ministers in the postwar era’, i Dowding, K. & Dumont, P. (red.) The selection of ministers in Europe. Hiring and firing. London: Routledge.

Dowding, K. & Dumont, P. (red.) 2009. The selection of ministers in Europe. Hiring and firing. London: Routledge.

Hermansson, J. (red.) 2009 Regeringsmakten i Sverige. Ett experiment i parlamentarism 1917-2009. Stockholm: SNS.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s