Jämställdhet i svenska kommuner: orsaker och effekter

Detta är ett gästinlägg författat av Jessika Wide, statsvetare vid Umeå universitet. Hon disputerade 2006 på en avhandling om kvinnorepresentation (läs här). 

***

Feministiskt initiativs framgångar i Europaparlamentsvalet i våras, samt i opinionsmätningar inför höstens val, sätter fokus på hur det egentligen står till med den numerära jämställdheten i den svenska politiken. Sverige brukar visserligen rankas som ett av världens mest jämställda länder, men fortfarande är kvinnor i de flesta sammanhang underrepresenterade i svensk politik. I detta inlägg ska vi se närmare på orsakerna bakom numerär jämställdhet i svenska kommuner och diskutera tänkbara konsekvenser av brist på densamma.

Kvinnorepresentationen är idag något lägre på kommunal nivå än på nationell nivå. Efter valet 2010 var 45 procent av riksdagsledamöterna och 43 procent av kommunfullmäktigeledamöterna kvinnor. Anmärkningsvärt är att på tjugo år har den genomsnittliga kvinnorepresentationen i kommunfullmäktige bara ökat med två procentenheter. Det råder dessutom stora skillnader mellan kommunerna. Kvinnorepresentationen i fullmäktige varierar från 25 till 60 procent.

Denna variation mellan kommunerna kan för det första förklaras med partisammansättningen i kommunfullmäktige: Är det de röd-gröna eller de borgerliga partierna som är störst? De röd-gröna partierna går i högre grad än de borgerliga partierna till val med ”varvade listor”, d.v.s. varannan kandidat på valsedeln är en kvinna. För det andra verkar det handla om olika normer som påverkar hur partierna arbetar med jämställdhet i sitt rekryterings- och nomineringsarbete. Det råder helt enkelt en mer traditionell syn på kön och kvinnorepresentation i vissa kommuner, medan det i andra kommuner är självklart i alla partier – oavsett ideologisk hemvist – att uppnå en jämn könsfördelning bland såväl nominerade som valda kandidater.

  Wide, figur1

Kommunfullmäktige är kommunens enda organ vars ledamöter väljs direkt av medborgarna i allmänna val. Övriga organ tillsätts genom att partierna nominerar kandidater som sedan formellt väljs av kommunfullmäktige. Även i övriga politiska organ är könsfördelningen skev. Detta gäller framförallt på högre politiska poster i kommunerna. Kvinnor utgör idag i snitt 39 procent av kommunstyrelseledamöterna och 31 procent av ordförandena i kommunstyrelsen. I de kommunala bolagsstyrelserna är kvinnorepresentationen bara 26 procent. I många enskilda kommuner är kvinnorepresentationen avsevärt mycket lägre än så. Det finns t.ex. kommuner som bara har en enda kvinna i kommunstyrelsen – eller inte någon kvinnlig styrelseledamot alls.

Wide, figur2

Ibland hörs argumentet att det är kvinnors eget ansvar att ta för sig i politiken. Det kan mycket väl vara så att kvinnor väljer bort politiska uppdrag i högre grad än män. Det finns studier från USA som visar att kvinnor i lägre grad än män själva anmäler intresse för politiska uppdrag eller är beredda att åta sig politiska uppdrag om de tillfrågas.[i] Det finns även forskning av den svenska kontexten som visat att kvinnor har sämre politiskt självförtroende än män.[ii] Studier av politikeravhopp visar att kvinnliga kommunalpolitiker hoppar av sina uppdrag i högre grad än manliga. Båda könen motiverar dock avhoppen främst med privata skäl, t.ex. svårigheter att kombinera politik med arbete och familjeliv.[iii]

Oavsett vad som förklarar den skeva könsfördelningen, är den att betrakta som ett demokratiproblem. En bristfällig social representation påverkar inte bara politikens innehåll, utan riskerar även att påverka politikens legitimitet.

Det finns en mängd internationella studier som visar att det spelar roll vem som är politiker. Detta är giltigt även i Sverige. Svenska kvinnor och män lever än idag delvis olika liv.[iv] Två konkreta exempel på detta är den könssegregerade arbetsmarknaden och den ojämnt fördelade föräldraledigheten. Sådana faktorer gör att man som politiker kan värdera eller prioritera olika eller föra in olika perspektiv och frågor på agendan. Studier av svenska kommuner har visat att kvinnorepresentationen påverkar hur man arbetar med jämställdhetsfrågor[v] och hur man prioriterar budgetmässigt[vi]. Kommunerna är inte en oviktig politisk arena. Tvärtom har kommunerna en mycket viktig roll i många frågor som i hög grad påverkar människors dagliga liv – och kanske kvinnors liv i högre grad än mäns? Dessutom är kommunerna ofta mycket viktiga som arbetsgivare för kvinnor. Idag återfinns 40 procent av den kvinnliga arbetskraften i den kommunala sektorn, jämfört med bara 12 procent av den manliga.[vii]

Något som är minst lika viktigt är dock att en ojämn könsrepresentation kan upplevas som orättvis och odemokratisk av medborgarna. Ytterst kan detta påverka legitimiteten för det politiska systemet. Alla medborgare uppmanas att rösta, men det är bara vissa grupper som blir valda. Partierna riskerar i och med detta att förlora sin trovärdighet inför väljarna. De flesta partier har nämligen åsikter om hur jämställdhet ska uppnås i samhället i stort, men de förmår inte själva att uppnå det bland sina valda politiker.

***

För mer om jämställdhet på Politologerna – se gärna Anders Sundells och Richard Öhrvalls inlägg från förra året. 

***

Källor

[i] Lawless, Jennifer L. & Fox, Richard L. (2008) Why Are Women Still Not Running for Public Office? Issues in Governance Studies, No. 16, http://www.brookings.edu/~/media/research/files/papers/2008/5/women%20lawless%20fox/05_women_lawless_fox.pdf

[ii] SOU 2001:48, Att vara med på riktigt – demokratiutveckling i kommuner och landsting, http://www.regeringen.se/content/1/c4/05/98/ce90cfe5.pdf

[iii] Erlingsson, Gissur Ó & Öhrvall, Richard (2010) Politikens villkor: Om engagemang och avhopp i kommunpolitiken, Linköpings universitet, Centrum för kommunstrategiska studier.

[iv] SCB (2014) På tal om kvinnor och män – Lathund om jämställdhet 2014, SCB, Stockholm, http://www.scb.se/Statistik/_Publikationer/LE0201_2013B14_BR_X10BR1401.pdf

[v] Lindgren, Karl-Oskar & Vernby, Kåre (2010) ”Om kvinnorepresentationen och rätt till heltid”, Kommunal ekonomi och politik, Vol. 11, Nr. 4, s. 7-31, http://hdl.handle.net/2077/20721

[vi] Svaleryd, Helena (2007) Women’s Representation and Public Spending, IFN Working Paper No. 701, http://www.ifn.se/publikationer/working_papers/2007/701

[vii] SCB (2014) På tal om kvinnor och män – Lathund om jämställdhet 2014, SCB, Stockholm, http://www.scb.se/Statistik/_Publikationer/LE0201_2013B14_BR_X10BR1401.pdf

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s