Hur mycket kan hända på en månad?

Idag är det en månad kvar till 2018 års riksdagsval. Vi befinner oss precis i början av det som normalt räknas som valrörelse: de fyra sista veckorna före valet. Huvudfrågan för detta inlägg är hur mycket som egentligen kan hända på fyra veckor? Vi kommer ta hjälp av vad vi hittills lärt om svenska väljares beteenden i slutskedet av valrörelserna.

Men först det aktuella läget en månad kvar till valet (se figur nedan). Min sammanvägning av opinionsmätningarna som kallas Mätningarnas Mätning (MäMä) uppdateras på http://www.datastory.se så fort en ny mätning publiceras. MäMä visar just nu att S har ett stöd omkring 25 procent, M och SD omkring 20 procent, V och C omkring 10 procent, L och MP omkring 5 procent, KD under 3 procent och FI under 2 procent. Om det blir valresultat kommer de rödgröna tillsammans vara något större (40 procent) än Allianspartierna (38 procent) — definitivt så sett till riksdagsmandat om KD inte klarar spärren.

Andelen partibyten under valrörelsen har i de senaste valrörelserna legat omkring 17 procent. Det vet vi eftersom Valundersökningarna har en korttidspanel där samma väljare intervjuas före valet om sin röstningsintention och efter valet om sitt partival. Rörligheten finns noggrant analyserad i rapporten Flytande väljare. Se även Valforskningsprogrammets faktablad om sena partibytare.

Om väljarna 2018 kommer bete sig ungefär som de alltid har gjort begränsar det våra förväntningar på magnituden av rörelserna under den månad som är kvar till valet. Varför? Två skäl: 1) mycket av individrörligheten tar ut varandra — att Lisa byter från S till V samtidigt som Pelle byter från V till S ger inga konsekvenser för partiernas styrkeförhållanden. 2) huvuddelen av alla sena partibytena äger rum inom de traditionella blocken och mellan nära grannar i partisystemet. En historiskt stor rörlighet och hög andel sena beslut till trots är våra förväntningar på stora valrörelseraketer eller -suffléer mycket lågt ställda.

I listan nedan återfinns de tio största aggregerade förskjutningarna av partiers väljarstöd i svenska valrörelser 1968-2014. Det handlar alltså om effekter av partiers valspurter på fördelningen av partiernas stöd bland väljarna, uppskattade med hjälp av de svenska Valundersökningarna (detaljer om tillvägagångssätt för att beräkna dessa finns i rapporten Flytande väljare, se länk ovan). De som kan sin valrörelsehistoria inser att många av dessa rekord i spurtvinster och -förluster har inträffat vid vissa specifika val (1985, 1998, 2002). Huvuddelen av dessa största förskjutningar som listas nedan har ägt rum i valrörelser där kampen om regeringsmakten varit avgjord sedan länge (eller där vi sett betydande spår av stödröstning). I Sverige tycks spännande val med jämnstarka rödgröna och blå partier verka dämpande på de politiska effekterna av sena partibyten. Att det kan bli en jämn och spännande kamp om vilken partikonstellation som blir störst minskar kanske sannolikheten för att vi får se stora förskjutningar i väljarkårens preferenser.

Valrörelsernas slutskeden brukar alltså inte innebära några dramatiska förskjutningar av partiernas röststöd. En stor del av den dryga miljon partibyten som äger rum under slutskedet av valrörelserna tar ut varandra och leder inte till särskilt stora aggregerade vinster eller förluster för något parti. Storleken på förskjutningarna av partiernas röststöd under valrörelserna är också klart mindre än de förskjutningar som ägt rum mellan valen (för de 14 undersökta valrörelserna är rörelserna mindre än plus/minus en procentenhet i 59 fall av 100 och mindre än plus/minus två procentenheter i 87 fall av 100). Det finns alltså en tydlig och låg gräns för hur stora väljarövergångar som är möjligt att åstadkomma av partiers valkampanjande under en svensk valrörelse.

I ljuset av systematiska studier av effekterna av väljarnas valrörelsebyten under de senaste 14 svenska valrörelserna blir svaret på frågan om hur mycket som egentligen kan hända på den månad som återstår till valet följande: Nej, det kan inte hända så mycket. Och om det nu skulle göra det så vet vi att det är högst överraskande och någonting historiskt avvikande. Samtidigt ska sägas att även små förskjutningar under de veckor som är kvar kan ha stora konsekvenser för svenskt politiskt liv.