Yngre och äldre förtroendevalda

I vilken grad våra förtroendevalda är representativa för den röstberättigade väljarkåren är en viktig aspekt av den representativa demokratin. Deskriptiv, eller social, representation är en vanlig representationsprincip och innebär en strävan att de förtroendevalda ska spegla den demografiska sammansättningen i väljarkåren. Vanliga aspekter som jämförs är kön, ålder och etnisk bakgrund. I det här inlägget ska jag beskriva representation utifrån ett åldersperspektiv med fokus på den yngsta respektive den äldsta åldersgruppen, två grupper som ofta lyfts fram som underrepresenterade. Synpunkter framkommer med jämna mellanrum på att äldre saknas i Riksdagen, samtidigt som det är svårt att rekrytera yngre politiker på lokal nivå.

Andelen bland våra 349 Riksdagsledamöter som är mellan 18 och 29 år har ökat från 1 procent 1982 till 7 procent 2018. 2014 års val har hittills inneburit den yngsta Riksdagen, var andelen ledamöter 18-29 år 11 procent. I andra änden av åldersspannet har nivåerna dock legat still. Andelen äldre Riksdagsledamöter har sedan 1982 varierat mellan 1 och 4 procent. Bland de invalda 2018 var endast 2 procent 65 år eller äldre (källa SCB).

Med tanke på att den yngsta och den äldsta åldersgrupper utgör cirka 20 respektive 25 procent av de röstberättigade är det ingen underdrift att än en gång konstatera att såväl yngre som äldre är kraftigt underrepresenterade i den svenska Riksdagen, och den äldre gruppen allra mest så. Riksdagen domineras således av ledamöter mellan 30 och 49 år respektive 50 och 64 år (källa SCB).

Trenden bland våra omkring 36 800 (2015 års uppgift) förtroendevalda på kommunnivå, både de direkt valda ledamöterna i våra kommunfullmäktigen och de indirekt valda politikerna som av fullmäktige utses till olika uppdrag, ser dock helt annorlunda ut. Här finns istället en tydlig ökning av andelen äldre förtroendevalda. Från 2003 till 2015 ökade andelen förtroendevalda 65 år och äldre från 13 till 27 procent. Ökningen av andelen förtroendevalda mellan 18 och 29 år är under samma period betydligt mer blygsam, från 7 till 9 procent.

Tack vare SCBs undersökning om förtroendevalda finns också möjlighet att undersöka hur utvecklingen av åldersrepresentationen på kommunnivå ser ut för de olika partierna. Det ska redan nu påpekas att det självklart finns skillnader mellan kommuner, men det behandlas inte i detta blogginlägg. I sammanhanget är det också viktigt att påpeka att jag i det här inlägget inte heller redogör för kandidaternas ålderssammansättning.

Figur 1 nedan visar andelen förtroendevalda 18-29 år på kommunnivå i respektive parti som också är representerade i Riksdagen, samt övriga partier som ofta utgör olika lokala partier. Som tydligt kan avläsas sker ingen större förändring över tid i andelen yngre förtroendevalda på lokal nivå bland de olika partierna. 2003 varierade andelen yngre förtroendevalda mellan 6 procent i S, L och C och 10 procent i V och MP. 2015 är spridningen något större, från 6 procent i L till 13 procent i SD. I samtliga partier är unga förtroendevalda underrepresenterade på lokal nivå.

 

Figur 1. Andelen förtroendevalda på kommunnivå 18-29 år (procent).

Källa: SCB, Förtroendevalda i kommuner och landsting 2007, 2011 respektive 2015. För 2003 är uppgifterna baserade på differenssiffror i 2007 års rapport. Centerpartiets linje sammanfaller med andra partiers linjer (det vill säga, partierna har samma nivå av yngre förtroendevalda) och syns därför inte i figuren.

Om vi istället tittar på utvecklingen i andelen förtroendevalda på kommunnivå som är 65 år och äldre ser vi en helt annan bild (se figur 2). 2003 var äldre underrepresenterade bland de förtroendevalda på kommunnivå hos samtliga partier utom Övriga partier som här egentligen inte kan behandlas som en enhetlig kategori partier. 2007 är representationen av äldre i balans även för L, det vill säga andelen förtroendevalda 65 år och äldre är i nivå med de röstberättigade. 2011 når även M och KD över representationsstrecket och för L, M och Övriga partier kan vi nu också prata om en överrepresentation av äldre bland de förtroendevalda. 2015 kan vi även lägga till S och C till skaran partier med en representation av äldre i nivå med de röstberättigade.

 

Figur 2. Andelen förtroendevalda på kommunnivå 65 år och äldre (procent).

Källa: SCB, Förtroendevalda i kommuner och landsting 2007, 2011 respektive 2015. För 2003 är uppgifterna baserade på differenssiffror i 2007 års rapport. Centerpartiets linje sammanfaller med S:s linje 2007-2015.

Sammanfattningsvis växer mellan 2003 och 2015 andelen förtroendevalda som är 65 år och äldre för samtliga partier på kommunnivå. Från underrepresentation 2003 är andelen äldre förtroendevalda år 2015 i nivå med befolkningen för C och S, i olika grad överrepresenterade bland förtroendevalda hos KD, M, L och Övriga partier och i olika grad underrepresenterade hos SD, V och MP. Under samma period är den yngre åldersgruppen allt jämt underrepresenterade bland samtliga partier på kommunnivå. I Riksdagen ökar dock andelen yngre, om än från låg nivå, medan andelen äldre varit stabilt låg. Även om det finns variationer mellan partierna delar de samma välkända utmaning: om åldersrepresentation är en viktig princip och målsättning behövs både fler yngre och äldre i Riksdagen och betydligt fler yngre på lokal nivå.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s