Det här är ett gästinlägg av Olof Petersson, tidigare forskningsledare vid SNS och professor i statskunskap vid Uppsala universitet.
***
Det här är en fråga om lästips. Dels undrar jag själv. Dels händer det ibland att andra undrar om det finns någon statsvetenskaplig bok som kan rekommenderas.
Det jag söker är böcker som med behållning kan läsas av samhällsintresserade människor som inte nödvändigtvis går igång på invecklade teorikonstruktioner och tekniska metodövningar. Helt enkelt vetenskaplig hållbara och välskrivna böcker som berättar något nytt om politik och samhälle.
Sidney Verba & Norman Nie: Participation in America
Ett gammalt exempel är de två böcker om politiskt deltagande som skrevs av Sidney Verba och Norman Nie: ”Participation in America” (1972) och ”Participation and Political Equality” (1978). De är mönstergilla när det gäller att pedagogiskt redovisa hur man analyserar kvantitativa data. De förändrade synen på politiskt deltagande, från en enkel skala till en flerdimensionell bild. De visade hur viktiga institutionella förhållanden, som starka organisationer, är för att öka jämlikheten.
Kanske har grannarna inom sociologi och historia varit mer framgångsrika. ”All That Is Solid Melts into Air” (1982) av Marshall Berman och ”Habits of the Heart: Individualism and Commitment in American Life” (1985) av Robert N Bellah m fl blev snabbt böcker som ”alla” borde läsa. Det närmaste vi kommer är väl Robert Putnams böcker om Italien (1993) och den ensamme bowlaren (2000).
- Li Bennich-Björkman: Sörja ett liv, leva ett annat
Svenska statsvetare har också varit framgångsrika när det gäller att skriva begripligt och innehållsmättat. Några har varit särskilt skickliga i sakprosans konst. Det är fortfarande en njutning att läsa Herbert Tingsten och Carl Arvid Hessler. Bland dagens statsvetare är Li Bennich-Björkmans ”Sörja ett liv, leva ett annat: om flyktingens mörker och ljus” (2017) en bok som håller samma litterära kvalitet.
Tänk om det här blir en mer och mer sällsynt företeelse, i den internationella tidskriftspubliceringens epok. Eller om det finns ett antal goda böcker som jag har missat.
politologerna.wordpress.com 
Kontrar med tre böcker av Olof Petersson.
1. Samhällskonsten.
Ett ”angrepp på dualismens tyranneri” och en av de vackraste och mest personliga böckerna i den samhällsvetenskapliga genren. Mycket plockas fram, sorteras ner på molekylnivå och radas sedan upp snyggt och prydligt så att man får både inblick och perspektiv. En kärleksförklaring till samhällsvetenskapen som smittar av sig. Drygt hundra sidor, så man kan läsa den flera gånger under en sommar.
2. Vår demokrati.
Skulle kunna användas som manus till en succéserie på Netflix i det som har blivit ett av vår samtids mest brännande ämnen. Man ser framför sig allt från pampiga dramatiserade scener från Forsa kyrka, en sockenstämma, en riksdag i Västerås och intervjuer med människor som exempelvis Angelo Panebianco hemma i hans arbetsrum. En blandning mellan ”Jakten på Gud” med Morgan Freeman, Game of Thrones och lite av kommunfullmäktigemöten. Ni fattar.
3. Demokratirådets rapport 2008 Medierna: folkets röst?
Den fjortonde rapporten från SNS demokratiråd tog sig an opinionsmätningarnas roll i demokratin. (Lite som en svenska variant av ”Public opinion & Democracy: Vox Pouli Vox Dei?” av Slavko Spichal.) I åtta kapitel blir mätarna och mätningarna av ”Demokratins puls” belysta och problematiserade från lika många intressanta riktningar. Bland annat av nyss nämnde Slavko Spichal själv. Finns att ladda ner direkt till solstolen och läsa gratis för den som googlar.
Oj. Tack Micke, men dessa har jag läst…
Låt mig tillägga att min undran framför allt gäller nyare böcker, sådana som kommit ut under de senaste par, tre åren.
Och så vill jag för säkerhets skull understryka att de titlar som jag nämnde inte utgör någon uttömmande lista utan bara ett par exempel. Lyckligtvis finns det fler goda böcker.