Politik är lättare om man gillar att tänka

Det här är ett gästinlägg av Jacob Sohlberg, Göteborgs universitet, som forskar i ämnen i gränslandet mellan statsvetenskap och psykologi.

***

Politik kan vara ett svårt ämne. Ta bara partiernas valplattformar, vars språkmässiga komplexitet ligger på samma nivå som texter av filosofen Jürgen Habermas. Att politik ofta är svårtillgängligt får konsekvenser. Min forskning visar att ämnet drar till sig människor som i allmänhet söker kognitiva utmaningar. Samtidigt framstår det som ointressant för de som inte gillar att tänka mycket och länge.

Tidigare forskning, främst inom psykologi, har etablerat att det finns stabila personlighetsskillnader i hur mycket människor tycker om att tänka. Många upplever att det är roligt med kognitiva utmaningar, och söker aktivt upp dessa. Men att vara lagd på det sättet är inte givet. Andra väljer istället uppgifter där man inte behöver tänka särskilt mycket. Och när de trots allt ställts inför komplexa uppgifter känner de lättnad när problemet är löst – inte tillfredsställelse. På engelska kallas detta personlighetsdrag Need for Cognition (NFC), det vill säga ett kognitionsbehov. En ny studie, publicerad i Scandinavian Political Studies, behandlar just detta.

De som gillar att tänka ger normativt bättre skäl för sina röstningsbeslut. Exempelvis är ideologi och policypositioner viktiga medan vänners röstbeteende inte är det. För de som undviker att tänka är mönstret det omvända, vilket figuren nedan visar. Dessa personer röstar vanemässigt och är inte ideologiskt drivna på samma sätt. Utifrån en etablerad typologi över röstningsskäl (Converse 1964) är ett starkt kognitionsbehov alltså kopplat till något eftersträvansvärt.

Figuren kommer från artikeln Elections Are (Not) Exciting: Need for Cognition and Electoral Behaviour och visar att de som gillar att tänka är mer benägna att ge starka röstningsskäl, och mindre benägna att ge svaga röstningsskäl.

Det är frestande att ta fasta på dessa typer av resultat, men i denna text vill jag hellre betona det bekymmersamma i att politik verkar avskräcka de som väljer enkla lösningar på kognitiva problem.

Varför ska man då bry sig om politik? En anledning är att politiker faktiskt gör vad de säger att de ska göra. Forskningen är tydlig på denna punkt; politiker och partier som är framgångsrika i val genomdriver sina vallöften. Det påverkar i sin tur människors vardag och hur samhällen ser ut. Mina studier visar att de som gillar att tänka tycks att ha noterat detta eftersom de i högre utsträckning dragit slutsatsen att valresultat har betydelse. De med högre kognitionsbehov ser också större skillnader mellan partierna.

Det vid första anblicken oskyldiga (eller till och med trevliga) sambandet mellan att gilla att tänka och att dras till politik har med andra ord en negativ baksida. De som har lågt politiskt intresse riskerar att inte förstå vad som händer omkring dem.

Vad kan då göras? Politiker och andra beslutsfattare behöver vara medvetna om att det finns en kostnad i att uttrycka sig onödigt komplicerat. Naturligtvis finns här en svår balansgång. Politiker ska inte förenkla det som är komplicerat. Överlag finns det dock förmodligen utrymme att göra politiken mer begriplig utan att för den skull göra onödiga förenklingar. Några konkreta exempel är att undvika svårbegriplig jargong, använda korta meningar och ge direkta svar på journalisters frågor.

Återigen – jag menar inte att politiken ska fördummas. Vissa saker är komplicerade och behöver kunna diskuteras på en hög nivå. Problemet är snarare att när saker görs överdrivet komplicerade då riskerar det att öka likgiltigheten inför viktiga ämnen, vilket kan vara skadligt för både den enskilda individen och för samhället.