Det här är ett gästinlägg av Michael Holmberg, student i statsvetenskap, och Ann-Kristin Kölln, docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
***
Liberalerna noterar sitt lägsta opinionsstöd någonsin i SCB:s senaste partisympatiundersökning, då endast 2,5 procent av väljarna säger att de skulle rösta på partiet om det var val i dag. Om denna mardröm blir verklighet för Liberalerna, skulle det betyda att de åker ur riksdagen efter att ha tillhört den i över 100 år. Således är det knappast någon överdrift att säga att partiet befinner sig i en kris just nu.
Varför går det så dåligt för Liberalerna?
För statsvetare finns det förenklat sagt två huvudsakliga förklaringar till hur partier presterar i val. Vissa hävdar att ideologisk närhet till många väljare är avgörande eftersom väljarna röstar efter sina ideologiska ståndpunkter. Andra menar att det istället är partiernas uppfattade kompetens som är viktigast eftersom väljarna värdesätter politiker som kan hantera regeringsmakten. Nyligen testades dessa teoretiska förklaringar för första gången för Liberalerna i samband med en kandidatuppsats. Resultaten visar att partiets uppfattade kompetens kan förklara cirka tjugo procent av partiets väljarstöd medan motsvarande andel för ideologisk närhet endast är cirka fyra procent.
Hur kan man komma fram till detta resultat?
I varje valundersökning sedan 1979 har väljarna fått ange vilka partier som de anser har bra respektive dålig politik i olika politiska sakfrågor. Om till exempel femton procent av väljarna tycker att Liberalerna har en bra miljöpolitik och fem procent att de har en dålig miljöpolitik, blir skillnaden i den frågan tio procent. Med andra ord har partiet ett positivt värde (+10). Om fem procent av väljarna tycker att Liberalerna har en bra skattepolitik och tio procent tycker de har en dålig skattepolitik, blir värdet istället negativt (-5). Makro-kompetens är ett genomsnitt av politiska sakfrågor som inkluderats i valundersökningar. För att se vilken betydelse makro-kompetens har för Liberalernas valresultat görs en enkel sambandsanalys. Här exkluderas även sakfrågor som endast varit med en gång, eftersom de oftast ej är särskilt viktiga.
Vilken betydelse har partiets uppfattade makro-kompetens?
Nedan visas Liberalernas uppfattade makro-kompetens och valresultat 1979-2018 i procent. Man kan tydligt se hur Liberalernas valresultat följer samma trend som partiets uppfattade kompetens. Vid det misslyckade valet 1982 sjönk makro-kompetensen märkbart, medan den ökade kraftigt igen när det gick betydligt bättre 1985. Samma tendens går att se mellan valen 1998 och 2002, för att nämna ytterligare ett exempel.
Den statistiska analysen visar att det finns ett visst samband mellan Liberalernas makro-kompetens och valresultat. Men uppfattad makro-kompetens är förstås endast en av flera möjliga förklaringar till ett partis valresultat. I ett andra steg är det intressant att se vilken betydelse den andra teorin – ideologisk närhet – har. Valundersökningarnas frågor om var väljarna placerar sig själva respektive partier längs vänster-högerskalan möjliggör att ett sådant mått kan skapas. Detta mått lades sedan till i den statistiska modellen. Resultaten visar att makro-kompetens förklarar cirka tjugo procent av valresultatet medan ideologisk närhet endast förklarar cirka fyra procent. Inget av sambanden är dock statistiskt signifikant, varför man bör vara försiktig i sina tolkningar. Samtidigt bygger analysen på alla observationer i perioden 1978-2018, så att statistisk signifikans kan vara mindre viktigt.
Vad ligger bakom skiftena i Liberalernas makro-kompetens?
Det är svårt att exakt avgöra hur det kommer sig att makro-kompetensen går upp och ner för ett parti, men en viktig faktor är konkurrens med andra partier. Här kan man se en intressant samvariation mellan Liberalerna (L) och de två stora maktpartierna Socialdemokraterna (S) och Moderaterna (M). När makro-kompetens i de ekonomiska frågorna sjönk drastiskt för S 1991, ökade motsvarande siffror avsevärt för L och M. Dessutom ökade Liberalernas makro-kompetens mycket 2002, när Moderaterna upplevde en kraftig nedgång. 2010 var läget annorlunda, då både L och M hade likartade förbättringar i de ekonomiska frågorna efter den gemensamma hanteringen av finanskrisen.
Vidare ger den mediala bilden av varför det går som det går i riksdagsval inte hela sanningen. Det var till exempel inte bara Liberalernas flykting- och invandringspolitik som blev mer populär valet 2002 när de förespråkade språkkrav för medborgarskap. Samtidigt ökade deras förtroende i flera andra, vitt skilda sakfrågor. Samma sak kan sägas om valet 2014, då det inte bara var förtroendet i utbildningspolitiken som sjönk när PISA-resultaten var katastrofala. Istället skedde stora tapp i många olika typer av sakfrågor.
Vilka lärdomar kan vi dra av detta?
Resultaten från den statistiska analysen visar även att Liberalerna kan komma över riksdagsspärren om de ökar sin makro-kompetens med knappt tre procentenheter. Det bör rimligtvis vara fullt möjligt. Nästa fråga blir då förstås hur de kan lyckas med detta. De sitter onekligen i en svår sits som ett samarbetsparti. De är varken regeringsparti eller opposition fullt ut utan någonting mittemellan. Men en bra start vore att marknadsföra sina framgångar inom Januariavtalet på ett bättre sätt, något som nämnts i tidigare blogginlägg. På så vis kan Liberalerna visa väljarna att de är kompetenta nog att kunna förverkliga sin politik.
politologerna.wordpress.com 
Att tolka det som ”kompetens” att ha en politik som uppfattas överensstämma med väljarnas åsikter verkar långsökt. Det finns både kompetenta politiker som jag inte håller med i sakfrågor (typ Stalin) och inkompetenta politiker som jag håller med i sakfrågor (ingen nämnd ingen glömd). Men resultatet ”folk tenderar att rösta på partier vars politik de håller med om” kanske inte låter lika spännande.
”Inget av sambanden är dock statistiskt signifikant, varför man bör vara försiktig i sina tolkningar”
Asså på riktigt. Det här var en riktig lågpunkt för den här bloggen. En undersökning som inte hittat något fastställt samband men ändå görs ett helt inlägg om betydelsen. Kasst.
Hej Erik,
det är inte jag som skrivit inlägget men vill ändå förtydliga en sak. Statistisk signifikans används visserligen ofta som beslutsregel, men det är inget kvalitetsmått. Egentligen är det ett mått för att dra slutsatser om en större population utifrån ett slumpmässigt urval. När man studerar hela populationen, som till exempel alla val, har det inte samma betydelse (men kan ändå användas som ledtråd). Så att ett samband inte är signifikant betyder inte att det nödvändigtvis är noll. Och så kan man ju också lära sig saker även av samband som inte är så starka som man skulle kunna tro.