Vem väljer EU-Kommissionens nästa ordförande?

Det här är ett gästinlägg av Sofie Blombäck, doktorand vid statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.

***

I fredags utsåg Europeiska folkpartiet (EPP) sin officiella kandidat till att efterträda Barroso på posten som EU-kommissionens ordförande. Luxemburgs före detta premiärminister Jean-Claude Juncker gör därmed Martin Schulz (Socialdemokraterna, S&D), Guy Verhofstadt (Liberalerna, ALDE), Alexis Tsipras (GUE/NGL) och José Bové och Ska Keller (Greens/EFA) sällskap som officiella kandidater. Om Europaparlamentet får som det vill kommer alltså en av dessa kandidater att sommaren 2014 väljas till ett av de tyngsta uppdragen inom EU. Läs mer om kandidaterna här.

Detta är första gången som en majoritet av partigrupperna så här öppet presenterar kandidater till posten. Formellt sett så föreslås kommissionens ordförande av Europeiska rådet, och parlamentet har rätt att godkänna eller förkasta förslaget. Ytligt sett skiljer sig detta inte jättemycket från hur till exempel en svensk statsminister utses. Partier föreslår kandidater, väljarna röstar på det parti vars kandidat de gillar och någon, i det här fallet rådet, har i uppdrag att föreslå en kandidat som parlamentet kan ge sitt stöd. Men i EU är processen betydligt mer komplicerad, av (minst) tre anledningar.

  1. Enligt Lissabonfördraget ska kommissionens ordförande nu utses ”med hänsyn till” resultatet i Europaparlamentsvalet. Det finns dock ingenting mer konkret än den formuleringen som formellt tvingar rådet att välja en av de kandidater som partigrupperna står bakom, de kan om de vill föreslå någon helt annan och försöka få parlamentet att godta denne. Flera länder, inklusive Tyskland, har signalerat att de inte anser sig bundna av partigruppernas nomineringar. Parlamentet å sin sida har uttalat att det förväntar sig att kandidaten från den största partigruppen är den som rådet ska föreslå. Mer om detta och en massa annat intressant om valet går att läsa här.
  2. Kommissionens ordförande är en av de totalt 28 kommissionärer som hämtas en från varje medlemsstat. För att till exempel Juncker eller Verhofstadt ska kunna bli valda måste alltså Luxemburg respektive Belgien utse dem till sina kommissionärer. Särskilt problematiskt lär det bli om S&D blir största gruppen efter valet. Deras kandidat Martin Schulz, Europaparlamentets nuvarande talman, tillhör tyska SPD. SPD är största oppositionsparti till regerande CDU i Tyskland. För att Schulz ska bli vald till ordförande måste alltså Angela Merkels regering både utse en av SPD-politiker till Tysklands kommissionär och acceptera att en av de tyngsta EU-posterna innehas av honom. Av denna anledning ryktas det om flera tänkbara alternativ till Schulz, bland annat Danmarks statsminister Helle Thorning-Schmidt.
  3. Kommissionens ordförande är inte den enda tunga posten som tillsätts i sommar. Det ska som sagt utses ytterligare 27 kommissionärer. Parlamentet ska få en ny talman. Europeiska rådet ska få en ny ordförande. En ny hög representant för utrikesfrågor ska utses. Dessa olika utnämningar är inte isolerade från varandra. De är föremål för komplicerade förhandlingar och kompromisser, som innebär att alla får något de vill ha, och framför allt att det samlade resultatet inte är helt oacceptabelt för någon. Det är alltså inte bara olika åsikter kring kommissionens ordförande som måste balanseras, utan även medlemsstaternas preferenser till de andra posterna. Det är många faktorer som vägs mot varandra; politisk färg, erfarenhet och kompetens, kön, stora kontra små medlemsstater, nya kontra gamla medlemsstater och så vidare. Inte ett lätt pussel att lägga!
Jean-Claude Juncker.

Jean-Claude Juncker.

Det är med andra ord upplagt för en kraftmätning mellan parlamentet och rådet om kommissionens ordförande, och vem som vinner en sådan är långt ifrån självklart. I det dagliga arbetet inom EU, med löpande lagstiftning, har parlamentet ibland svårt att hävda sig mot rådet. Men just i stora frågor om kompetens – alltså vem som får bestämma om vad – har parlamentet ofta lyckats betydligt bättre. Parlamentets formella befogenheter har utökats stort över tid. Ett av de främsta exemplen på detta är parlamentets stegvis ökade inflytande över utnämnandet av kommissionen och dess ordförande. Mer om hur parlamentets makt utvecklats finns t.ex. att läsa här och mer om hur utnämnandet av kommissionens ordförande förändrats här.

Så vad har allt detta med Sverige och svensk politik att göra? Förutom att det borde vara intressant för oss alla att veta hur en så pass viktig post som kommissionens ordförande utses så aktualiseras viktiga principiella frågor som vi måste diskutera här på hemmaplan. Vem tycker vi har rätt, rådet eller parlamentet? Vilken kandidat kommer den svenska regeringen och de svenska europaparlamentarikerna att stödja, och av vilka skäl?

För att ställa saken på sin spets: ponera att S blir största parti i Europaparlamentsvalet. Hur tolkar vi det resultatet? Innebär det att vi bör kräva att Sveriges regering stödjer Martin Schulz som kommissionens ordförande? Argument finns både för och emot. Å ena sidan har svenska väljare i så fall uttryckt en preferens för just S&Ds kandidat genom sina röster i Europaparlamentsvalet. Å andra sidan har regeringen genom riksdagsvalet fått förtroendet att agera för Sveriges räkning i EU-sammanhang. Detta är en konsekvens av de dubbla kanalerna av påverkan som folket har på EU-frågor, dels direkt genom Europaparlamentet, dels indirekt genom regeringen. Hur dessa ska sammanfogas finns inga givna regler för.

Martin Schulz.

Martin Schulz.

Bara de två partigrupper som är mest EU-skeptiska har avstått från att nominera någon, och i dem finns i dagsläget inga svenska partier. Samtliga de svenska partier som idag är representerade i Europaparlamentet är alltså förknippade med en kandidat. I Sverige har det dock hittills varit tyst i frågan, något som nyligen uppmärksammats av Göran von Sydow. En snabb titt i Mediearkivet och på partiernas hemsidor bekräftar den bild von Sydow ger. Hos partierna lyser både kandidaterna och hela frågan om kommissionens ordförande med sin frånvaro, varken på specialsidor om EU-val eller i nyhetsarkiv nämns det faktum att den grupp respektive parti tillhör utsett kandidater. Jag hittar någon enstaka nyhetsartikel som belyser de svenska partiernas inställning till frågan om hur och av vem kommissionen bör utses, annars handlar (den rätt begränsade) bevakningen främst om kandidaterna och de europeiska partigrupperna, utan att beröra Sverige.

Som en minsta början borde partierna svara på hur de ser på de kandidater som deras partigrupper utsett. Är en röst på M eller KD en röst på Juncker? Är en röst på S en röst på Schulz? Om svaret är nej, så bör partierna vara väldigt, väldigt tydliga med detta så att det inte uppstår några oklarheter efter valet om hur de svenska rösterna på de olika partierna ska tolkas. Om svaret är ja så bör partierna vara betydligt öppnare med detta, så att väljarna vet vilken kandidater deras företrädare i parlamentet kommer att förespråka.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s