Vad får Sverige först: kvinnlig stats- eller regeringschef?

I går var det den 8 mars och därmed den internationella kvinnodagen. Här på Politologerna tycker vi att det finns anledning att även i dag och andra dagar reflektera över hur  pass jämställt den politiska makten är fördelad i Sverige. Anders Sundell och jag skrev för ett år sedan om jämställdhet i de valda församlingarna över tid. Då det inte har varit några val sedan dess har inte heller mycket hänt sedan dess. Men det kommer att bli intressant att se hur partierna väljer att formera sina valsedlar inför årets alla val. I det här inlägget tänker jag dock lyfta blicken för att se hur Sverige står sig mot övriga länder. Inter-Parliamentary Union är en organisation som bland annat tar fram statistik över kvinnors representation i parlament. De har en databas som är utmärkt för den som är intresserad av ämnet. Av den framgår att Sverige ligger i topp vad gäller andel kvinnor i nationella parlament. Med 45 procent kvinnor i riksdagen hamnar vi på en fjärde plats efter Rwanda, Andorra och Kuba. Rwanda är det enda land där kvinnor utgör en majoritet av parlamentsledamöterna. De tillämpar en form av kvotering som gör att 30 procent av platserna ska gå till kvinnor, men det är alltså betydlig fler kvinnor som tar plats än så. I Sverige används ofta en definition av jämställt som innebär att varken kvinnor eller män utgör mer än 60 procent. Med den definitionen har Rwanda inte ett jämställt parlament. Å andra sidan är det 137 länder i IPU:s databas som med samma definition är ojämställda genom att ha en för liten andel kvinnor, så för den som vill sträva efter ökad jämställdhet handlar det i allt väsentligt om att öka kvinnors representation.

I tabellen nedan redovisas en topplista över de 10 länder med störst andel kvinnor 2014 och 2004. Värt att notera att det som 2004 såg ut som ett nordiskt mästerskap med 4 nordiska länder bland de 6 första, inte längre gör det 2014. Och att även om inte mycket har hänt i Sverige under dessa 10 år, så har andelen kvinnor ökat desto mer i parlament i andra länder. Danmark var 2004 på tredje plats med 38 procent kvinnor i Folketinget. I dag har den andelen ökat till 39 procent, men det ger bara en femtonde plats eftersom kvinnors representation har ökat betydligt mer på andra håll.

Topp 10. Andel kvinnor i parlamentet, 2014 och 2004

2014 2004
1 Rwanda 63,8 1 Rwanda 48,8
2 Andorra 50,0 2 Sverige 45,3
3 Kuba 48,9 3 Danmark 38,0
4 Sverige 45,0 4 Finland 37,5
5 Sydafrika 44,8 5 Nederländerna 36,7
6 Seychellerna 43,8 6 Norge 36,4
7 Senegal 43,3 7 Kuba 36,0
8 Finland 42,5 8 Belgien 35,3
9 Ecuador 41,6 9 Costa Rica 35,1
10 Belgien 41,3 10 Österrike 33,9

World Economic Forum (WEF) publicerar sedan 2006 The Global Gender Gap Report. Den senaste utgåvan kom i oktober förra året (kan laddas ned här). Även där tas jämställdhet i parlament upp som en indikator. En annan indikator avser den exekutiva makten och andelen kvinnor i regeringar. Där hamnar Norge i topp följt av Sverige, se tabellen nedan. Både Norge och Sverige har en majoritet kvinnor i sina regeringar. Sedan dess har Norge haft  val och den nya regeringen är helt jämställd med 9 kvinnor och 9 män. Jag är lite osäker på vad WEF:s siffror avser för tidpunkt, men dagens svenska regering består av 13 kvinnor och 11 män, det vill säga 54 procent kvinnor. Om inget radikalt har hänt på andra håll misstänker jag att Sverige skulle toppa en uppdaterad lista.

Rankning Land Andel kvinnor Andel män
1 Norway 53 47
2 Sweden 52 48
3 Finland 50 50
3 Iceland 50 50
5 Cape Verde 47 53
6 Austria 46 54
6 Nicaragua 46 54
8 Bolivia 45 55
9 Switzerland 43 57
10 Belgium 42 58

När det gäller WEF:s tredje politiska indikator ligger dock inte Sverige lika bra till. Den avser hur många av de senast 50 åren som en kvinna haft posten som ”head of state”, vilket de definierar som president eller premiärminister. I kartan nedan har jag delat in världens länder efter om de, enligt WEF, har haft någon kvinna på någon av dessa poster eller inte. I vissa fall kan det därmed röra sig om korta perioder, som exempelvis Frankrike där Édith Cresson var premiärminister mindre än ett år. Alla länder ingår inte i WEF:s sammanställning (jag skulle misstänka att de flesta av de länder som inte ingår inte har haft någon kvinnlig premiärminister eller president, men jag har inte haft tid att kolla upp det). Det är även värt att notera att WEF inte har tagit hänsyn till om länderna är demokratier eller inte.   Men jag tycker att kartan ändå är intressant.

Graph

Världens första kvinnliga premiärminister var Sirimavo Bandaranaike som 21 juli 1960 intog den posten i Sri Lanka. Vigdís Finnbogadóttir  blev 1980 världens första demokratiskt valda kvinnliga president. Island fick några årtionden senare, år 2009, sin första kvinnliga premiärminister genom Jóhanna Sigurðardóttir, som även är känd för att hon var världens första öppet homosexuella regeringschef. Hon var dock inte Nordens första premiärminister. Det var Gro Harlem Brundtland som 1981 blev statsminister i Norge. Även i våra andra nordiska grannländer har kvinnor nått de högsta politiska posterna. I Finland blev Tarja Halonen landets första kvinnliga president 2000, och Anneli Jäätteenmäki  blev första kvinnliga statsminister 2003 (fast hon höll bara den posten i drygt två månader). I Danmark är det sedan den 3 oktober 2011 Helle Thorning-Schmidt som leder regeringen. Hon blev den första kvinnan som utnämnts till partiledare för Socialdemokraterne och även den första kvinnliga statsministern i Danmark.

I Sverige har till skillnad från de övriga nordiska länderna inte någon kvinna nått på den högsta politiska posten. Mönster kan sägas gå igen: Sverige var sist av de nordiska länderna med att införa kvinnlig rösträtt. Frågan är när vi får se en kvinnlig statsminister i Sverige. Kan det vara så illa att det demokratiska Sverige får en kvinnlig statschef genom Victoria innan vi får en kvinnlig regeringschef? Vad tror Politologernas läsare?

3 thoughts on “Vad får Sverige först: kvinnlig stats- eller regeringschef?

  1. Intressant artikel, men saknas vissa länder i kartan (bl a Ellen Johnson Sirleaf i Liberia). Kolla gärna in min uppsats ”She’s our man!” som skrevs för några månader sedan om precis detta fenomen!

  2. Ja, som sagt, jag har använt mig av World Economic Forums data och de täcker tyvärr inte in alla länder, och jag hade inte tid att göra någon egen studie. Dessutom tar de inte hänsyn till om personerna är folkvalda eller inte. Om du har bättre data får du gärna dela med dig. Din uppsats låter intressant, så lägg gärna ut en länk till den.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s