Är högt valdeltagande alltid önskvärt?

För att undvika allt för mycket sommartorka här på Politologerna, återvinner jag här – och piffar till litet grand – en krönika som tidigare är publicerad i Södermanlands Nyheter (2014-05-24).

***

Inför EUP-valet stötte jag återkommande på uppmaningen: gå och rösta i EUP-valet! Intrycket är att högt valdeltagande verkar vara ett självändamål. Jag är förstås ingen motståndare till högt valdeltagande, men inte reflexmässig fiende till lågt heller. Den ibland litet oreflekterade vurmen för högt valdeltagande gnager därför mig, eftersom det tycks mig som om det krävs en del ytterligare argumentation för att jag ska vara rakt igenom övertygad. Härvid är nationalekonomen Niclas Berggren intressant. När han för ett par år sedan var aktiv bloggare, torgförde han bland annat idén att vi inte ska stirra oss blinda på kvantiteten – vi måste också koncentrera oss på kvaliteten i valdeltagandet – se exempelvis här och här.

Berggrens poänger är inspirerade av Jason Brennan och dennes bok The Ethics of Voting (Princeton University Press, 2011). Argumentet är ganska enkelt: det kan vara bättre med ett valdeltagande på 40-50 procent än ett valdeltagande på 80-90 procent, förutsatt, som jag tolkar det, att den lägre andelen är någorlunda representativa för samhället och har i större utsträckning bemödat sig om att sätta sig in i vad valet handlar om, samt ta reda på vad kandidaterna till valet egentligen står för.

Brennan menar att vi som medborgare är vi etiskt förbundna att fatta välinformerade beslut när vi röstar. Vidare bör vi, när vi röstar, försöka premiera politik som vi bedömer kommer att gynna det allmännas bästa – inte vad som för dagen råkar vara bäst för vår plånbok. Argumentet kokar ned till att om väljarna fattar illa grundade beslut i vallokalen, riskerar vi att långsiktigt få usla sidoeffekter, som exempelvis orättfärdig lagstiftning, onödiga krig och oansvarig ekonomisk politik.

Jag tycker nog att resonemanget var brännande aktuellt inför EUP-valet. Bara cirka en vecka innan rapporterade en SIFO-undersökning att hela tre av fyra väljare inte känner till de svenska partiernas EU-politik. Andra undersökningar, vissa något mindre vetenskapliga, har dessutom visat att vi har svaga kunskaper om vilka partiernas EU-kandidater är (se här och  här). Frågan är därför hur rationella och välinformerade väljarnas val till EUP verkligen var, mot bakgrunden av bristfälliga kunskaper om partiernas EU-politik, om partiernas EUP-kandidater, och även vår information om vilka partierna – främst SD och Fi – tänkte samarbeta med i Europaparlamentet efter valet?

***

Detta problem är inte isolerat till EUP-valet. Se bara på landstingen: Å ena sidan är det vår demokratiskt valda mellannivå som förvaltar skattemiljarder. Landstingspolitikernas viktigaste ansvarsområde, hälso- och sjukvården, anses vara enormt viktigt bland medborgarna. Å andra sidan är landstingen tämligen anonyma: mediernas bevakning är typiskt sett svag, flera studier har vittnat om att väljarnas kunskap om landstingspolitik är lågt (se en litet äldre översikt här). Dessutom har landets samhällsvetare forskat ganska lite om landstingen. Den enda större forskningsinsatsen publicerades för tjugo år sedan (skriven av Stig Montin och Jan Olsson). Den beskrev landstingsdemokratin som ”inåtvänd, partibunden och toppstyrd”.

Brennans argumentation borde också få oss tänka till en aning om effektiviteten i ansvarsutkrävandet i våra kommunala val. Det finns undersökningar som antytt att vi inte alltid vet att kommunerna bär ansvar inom så stora och viktiga områden som vård, skola och omsorg. Vidare, enligt vissa studier har väljarna begränsade kunskaper om vilken politik som drivs i kommunerna, och rätt så dålig koll på vilka personer som företräder dem i kommunfullmäktige. Det saknas, såvitt jag förstår, data, men det vore onekligen intressant att veta om väljarna verkligen har kunskap om vilka det är som styr kommunen. Även om de skulle veta vilket parti kommunstyrelsens ordförande tillhör – med tanke på att vi på papperet har ”samlingsstyren” i kommunerna – vet vi överlag vilka partier det är som samarbetar i fullmäktige och nämnder för att gemensamt styra kommunen? Min gissning: inte allt för många.

De anförda sakerna gör det rimligt att fråga sig hur effektivt ansvarsutkrävandet egentligen blir i landstings- och kommunalvalen i höstens val.

***

Notera nu att jag givetvis inte argumenterar för lågt valdeltagande. Det är mest ett litet florettstick mot dem som utan vidare bespisning anser att högt valdeltagande har ett egenvärde. Men mest av allt är det en uppmaning till oss alla att gå till vallokalerna i höst utrustade med så mycket information vi hinner samla på oss, så att våra röster blir så välunderbyggda som möjligt. Allt i syfte att tillfredsställa Berggrens och Brennans upprop efter ett mera, ehm, ska vi kalla det ”etiskt röstande”.

 

 

2 thoughts on “Är högt valdeltagande alltid önskvärt?

  1. Hej Gissur;
    Bra att tog upp detta tabu. Vi måste ju anta en distanserat vetenskaplig och inte en politisk tyckandeinställning till detta.
    Ja, eller hur, är ”vi” oftast fixerade vid deltagandet i vår politiska kultur. Det är ju deltagandet i kombination med konkurrens mellan idéer, partier, intressen som ger demokrati, vilket ju är en klassisk schumpeteriansk tanke, vidareutvecklad av Dahl i Polyarchy och Vanhanen i sitt index.
    Som gammal sovjetolog kan jag bara småle igenkännande åt svensk politisk kulturs politiserade fixering vid deltagandet, så typisk för brännvins- och marxistbältet i Nordeuropa. Konkurrens och Schumpeter är tabubelagda därstädes. Se för övrigt min artikel om det i Axess:
    http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=2055#.U5mRQfl_uSo
    samt en replik till Bjereld i DNs nätupplaga, där jag också hade en figur över demokratiläget i Sverige sedan 1911, inkluderande deltagandet och konkurrensen:
    http://www.dn.se/debatt/demokratin-i-sverige-battre-an-nagonsin/
    Demokratin är på topp nu, men deltagandet är inte allt. Och avsaknaden i av konkurrens mellan regeringsalternativ ger demokratiskt underskott:
    http://www.dn.se/nyheter/varlden/val-ingen-garanti-for-god-demokrati/
    Vänligen
    Mikael Sandberg
    sovjetolog fortfarande

  2. Mycket intressant inlägg! Jag skulle vilja påstå att det är minst lika viktigt att fundera över fördelningen av politisk kunskap som nivån på densamma. Politisk information är inte slumpmässigt fördelad i befolkningen utan högre bland, exempelvis, välutbildade, vilka inte nödvändigtvis har åsikter som är representativa för befolkningen i allmänhet. Om endast de mest välinformerade går och röstar kommer det leda till att förd politik blir snedvriden till dessa ”starkare” väljares fördel. Jag har själv studerat denna effekt i svenska kommuner (se http://cesifo.oxfordjournals.org/content/early/2014/03/07/cesifo.ifu012.full) där jag simulerat hur utfallet skulle bli om valdeltagandet begränsades till endast välinformerade väljare. Jag finner att vi i så fall skulle få ett valresultat som är mer snedvridet än det faktiska utfallet. Jag skulle därför vilja påstå att det är viktigare att höja kunskapen bland de minst informerade väljarna än att begränsa valdeltagandet till de med mycket politisk kunskap.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s