Vad är viktigt för att vara verkligt svensk?

Under årets traditionsenliga identitetsterapi i Almedalen lyftes åter frågorna om det finns ett vi, vad vi:et i så fall skulle kunna vara, om det är bra eller dåligt och i så fall hur, för vem och för vad?

De politiska eliterna må bedriva opinionsbildning i Almedalen i frågor om vad som kan anses definiera det svenska. Men vad tycker egentligen de många människorna? Genom stora slumpmässiga befolkningsurval kan vi som vanligt få en värdefull inblick i vad väljarna i samband med 2018 års riksdagsval anser är de viktigaste associationerna till ‘svensk’

I väljarforskarnas stora internationella samarbetsprojekt Comparative Study of Electoral Systems (CSES) genomförs stora väljarundersökningar i samband med allmänna val. I den senaste frågemodulen ”Democracy Divided”, som rullas ut i ett femtiotal länder under åren 2016-2020, används ett frågeinstrument som använts tidigare i flera stora internationella undersökningar (som t ex ISSP och Pew Global Survey). Dess syfte är att mäta uppfattningar om nationell identitet. Den svenska delstudien genomfördes i direkt anslutning till Riksdagsvalet i september 2018 inom ramen för den 28:e nationella Valundersökningen. I det här blogginlägget redovisas för första gången dessa resultat.

Det finns som alltid anledning att vara kritisk till uppsättningen av frågor. Det är inte helt enkelt att effektivt mäta alla dimensioner av nationell identitet. Slutresultatet är ett resultat av begränsat utrymme, förhandlingar mellan valforskarteam och regelrätta förtester av dimensionaliteten (de är givetvis tänkta i första hand som delindikatorer i index). Menyn av saker som kan betraktas som viktiga för att definiera det svenska är långt ifrån komplett. Den kanske mest uppenbara formella definitionen ”att vara svensk medborgare” är inte med. Ni saknar säkert något. Men ändå.

Land ska med lag och språk byggas!

Resultaten från Valundersökningen 2018 visar att det som i främst anses vara viktigt för att vara svensk är att respektera landets politiska institutioner och lagar. 85 procent tycker det är mycket viktigt. Och slår vi samman mycket och ganska viktigt uppnår vi närmast total enighet: 98 procent skriver under på att en svensk följer svensk lag.

Språket — att kunna tala svenska — kommer på andra plats. 69 procent uppfattar svenskspråkighet som mycket viktigt för att definiera det svenska. Tillsammans med ganska-kategorin når vi närmast total enighet även här: 96 procent! Det råder alltså i princip total samstämmighet om vad som kan betraktas som kärnan i att vara svensk: att äga språket och att följa Svea rikets lag är de bärande elementen i svenska folkets egen definition av vad det innebär att vara svensk. Okontroversiellt? Väntat resultat? Ja kanske. Men i den upphettade polariserade samtal som förs kring nationell identitet tycker jag att det kan vara bra att veta att det också existerar en gemensam grund att utgå ifrån i vidare diskussioner. Språket och lagen.

Men sedan blir det större variation i viktighetsbedömningarna. 82 procent anser att det är mycket eller ganska viktigt att känna sig svensk. Sedan sjunker andelarna rejält ned till att ha bott större delen av sitt liv i Sverige (42 procent mkt+ganska viktigt), att vara född i Sverige (25 procent) och att ha svenska förfäder (12 procent). Sist på den här listan kommer religionen. I det starkt sekulariserade hyperindividualiserade Sverige är det 9 procent som anser det vara viktigt att vara kristen.

Rangordningen lika i alla väljargrupper

I tabell 2 nedan har jag undersökt hur personer som röstade på olika partier i 2018 års riksdagsval bedömer viktigheten för de utvalda nationella kännetecknen. Rangordningen av de olika beskrivningarna är med några små undantag helt identiska inom varje grupp av väljare. Inte oväntat är det Sverigedemokraternas väljare som skattar alla definitionerna som viktigast med undantag av Liberalernas och Moderaternas väljare som i det här fallet delar SD-väljarnas bedömning att det är verkligt svenskt att respektera politiska institutioner och lagar (89-90 procent ”mycket viktigt”).

Betraktar vi de olika indikatorerna som ett slags kravlista för att kunna betraktas som svensk är det Sverigedemokraternas väljare som lägger trösklarna högst och Vänsterpartiets väljare lägst. Dessa resultat speglar av allt att döma den relativa upptagenheten vid själva grundfrågan: För rödgröna väljare framstår frågan om krav för nationell identitet inte lika central som för Sverigedemokraternas väljare. Vad som utgör svenskhet eller är del av en nationell identitet är inte lika viktigt för alla. För somliga är det helt enkelt en icke-fråga i jämförelse med andra politiska stridsfrågor. För andra är det vår tids allt annat överskuggande fråga. Om det finns en punkt för konsensus i frågan om vad som utgör grunden för en nationell identitet så tycks det i så fall vara respekten för svenska politiska institutioner och lagar jämte att kunna tala svenska.

Mer att läsa:

Så småningom kommer världens valforskare att kunna sammanställa jämförande data för alla de närmare 50 länder som ingår i CSES. Är du sugen på att veta mer om länderjämförande analyser av liknande data redan nu, anbefalles rapporten ”What it takes to be truly one of us”.Bové, Josefine & Henrik Oscarsson (2017) Attityder till det mångkulturella samhället 1994–2016 i Ulrika Andersson & Annika Bergström (red) En brokig gemenskap. Göteborgs universitet: SOM-institutet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s