Att vara demokrat är att vara ödmjuk

I mars 2015 är det tänkt att jag ska disputera. Då kommer jag att ha läst om politik på universitet i över 10 år, och tagit 640 högskolepoäng. Jag kommer att ha en Fil. Kand. i Europakunskap samt en Master of Science och Fil. Dr. i Statsvetenskap. Betyder det att jag då kommer veta vilken politik som är bäst för Sverige? Givetvis inte. Om något har mina år på universitet gjort mig mindre övertygad om vilka politiska lösningar som är bäst. Det finns frågor där det finns ett rätt svar – det är till exempel bättre att bygga betonghus med armeringsjärn än utan – men debatten handlar sällan om de frågorna. Istället handlar det om frågor där vi inte vet vilka förslag som kommer få de bästa resultaten, eller där olika värderingar står emot varandra.

Det jag däremot blivit övertygad om under min tid på universitetet är att representativ demokrati är det bästa styrelseskick vi har, just av anledningen att det i politiken ofta inte finns några rätta svar. De stora politiska frågorna, som hur vi ska möta klimathotet, finansiera välfärden eller hantera globaliseringen, är så komplicerade att det finns en väldigt reell möjlighet att det jag tror är den bästa lösningen kanske i själva verket inte är det. Jag kan ha (och har med all säkerhet) fel om många saker, helt enkelt. Därför är det för mig en självklar slutsats att vi måste släppa fram många olika idéer och låta dem stötas och blötas, innan vi låter alla vara med och bestämma vad vi ska satsa på i allmänna och hemliga val. Förhoppningsvis kommer det leda till att de bästa idéerna vinner.

Demokrati är ingen garanti för att det kommer att fattas bra beslut, och antidemokratiska ledare har ofta kommit till makten genom demokratiska val. Demokrati öppnar upp för populism. Men, för att citera Winston Churchill, demokrati är det sämsta system vi har, förutom alla andra. De länder som uppnått den högsta levnadsstandarden och friheten för sina medborgare är etablerade demokratier.

Om man accepterar att man kan ha fel, vilket alla utom de allra mest arroganta borde kunna göra, bör man alltså ställa upp på att vi ska ha demokratiska spelregler som gör att olika idéer kan föras fram, där de bästa förhoppningsvis får störst stöd. Det betyder inte att jag anser att alla idéer är lika bra, eller att alla personer är lika lämpade att leda ett land. Tvärtom: representativ demokrati är i grunden ett elitistiskt system. Tanken är att vi ska välja de bästa ibland oss, de med bäst värderingar och förmåga att kunna fatta svåra beslut. Men vi kan inte veta på förhand vilka personer eller idéer det är. Det måste folket få avgöra.

Att vara demokrat är alltså att vara ödmjuk. Att vara demokrat innebär också att man inte ställer upp på att ändamålen helgar medlen. Den som till exempel hotar eller tar till våld mot en meningsmotståndare med motiveringen att den står för något förkastligt sätter sig över de demokratiska spelreglerna. En person som gör så kan uppenbarligen inte acceptera att det finns en risk att den har fel, vilket tyder på en oerhörd arrogans och bristande självinsikt. Alla kan ha fel.

Istället ska idéer och företrädare för politiska partier granskas hårt och kritiskt. Den som kandiderar till en vald position och söker folkets förtroende måste klara hård granskning av sina ståndpunkter. Vi har också rätt, anser jag, att kräva mer av våra förtroendevalda än av medborgare i allmänhet. Därför anser jag att det är bra att Expressen igår granskaede vad förtroendevalda Sverigedemokrater (och politiker från andra partier, givetvis) skriver på nätet. Därför har jag till exempel också kritiserat regeringen för att man inte vill lämna ut information om Tobias Billströms aktieaffärer, trots att han inte enligt lag är tvungen. Ett förtroende måste förtjänas, särskilt om man är minister i en regering eller förtroendevald till riksdagen.

Men jag blir idag bekymrad när Expressen nu börjar hänga ut enskilda personer som inte har något förtroendeuppdrag för vad de har skrivit på nätet. Citaten som redovisas är vedervärdiga, och tyder på en människosyn som jag inte har något gemensamt med, och som jag inte heller tycker hör hemma i en demokrati. Men personerna bakom citaten är chef på ett energibolag, åkeriägare, och docent i fysikalisk kemi. De kandiderar inte till något förtroendeuppdrag. Är det rätt att en nationell tidning hänger ut dem med namn och bild på grund av vad de tycker? Det kommer med största sannolikhet leda till att deras liv försämras avsevärt. Om de har begått något brott, polisanmäl dem istället.

Jag skrev om det här på Twitter och fick svar av Expressens chefredaktör Thomas Mattson, som skrev: ”Ingen ’hängs ut’ för annat än att man vill att flyktingbarn ska då, ifrågasätter Förintelsen osv” Som sagt, vidriga åsikter, men ger det Expressen rätten att hänga ut dem i nationell media? Vilka andra åsikter som skrivs på anonyma forum eller yttras kring fikabord bör berättiga samma straff? Om man tycker att det här är okej, ser jag inte hur man skulle kunna fördöma att sajter som Avpixlat hänger ut enskilda som de tycker har förkastliga åsikter, vilket naturligtvis också är fel. Jag vill inte ha ett samhälle där folk, tidningar eller webbsajter tar sig friheten att hänga ut och häckla personer som de anser har fel åsikter. Det är ett symtom på att folk tycker att ändamålen helgar medlen, att de andra har så fel så att vad som helst är tillåtet när de ska bekämpas. Som Henrik Oscarsson skrev igår:

”Ett seriöst utövande av politisk påverkan kräver en grundläggande respekt, intellektuell nyfikenhet och en vilja att bryta argument mot varandra.”

Alla är fria att bilda sig sin egen åsikt. Vissa av oss tror så mycket på våra idéer att vi ställer upp i val och kandiderar till förtroendeposter. Det är beundransvärt, men då får man vara beredd på hård granskning. Men ändamålen kan aldrig helga medlen, om det innebär att vi bryter mot de demokratiska spelreglerna eller försöker straffa folk för att de har vissa åsikter. Vi kan alla ha fel.