Varför ska man rösta i Europaparlamentsvalet?

Varför ska man egentligen rösta i Europaparlamentsvalet? En röst. Sjumiljoneretthundratjugotusenniohundranittiosex röstberättigade. Tjugo kandidater ska väljas till ett parlament med 751 ledamöter från 27 andra länder. Varför bry sig alls?

Rent matematiskt är det givetvis fullständigt meningslöst att använda dyrbar tid och kognitiva resurser åt valhandlingen. Sannolikheten att din röst blir avgörande i någon mening, exempelvis för majoritetsläget i Europaparlamentet, är så oändligt liten att den knappt går att räkna ut. Sannolikheten att det är just din röst som för ett visst parti över fyra procent eller får ytterligare ett mandat av de 20 är också försvinnande liten.

Det går att räkna ut sannolikheten att lägga den avgörande rösten. Men det krävs en hel del förenklingar. Under bästa tänkbara förutsättningar kan sannolikheten att du lägger en avgörande röst i ett svenskt riksdagsval faktiskt vara så hög som en på fem tusen. Uppskattningen vilar på antagandet att vi har att göra med ett val mellan två alternativ. Sannolikheten för varje individ att rösta på det ena eller andra alternativet är .50. För svenska förhållanden har vi antagit att valet gäller majoritetsförhållandet mellan två politiska block. Sannolikheten (Q) för att en väljares röst avgör valet i ett samhälle med N väljare kan då beräknas med hjälp av en förenklad matematisk formel, se nedan (Chamberlain & Rothschild 1981).

Om vi istället antar att röstningssannolikheten för varje in­di­vid är något mer ojämn (.49/.51) är sannolikheten för att lägga en utslagsgivande röst plötsligt ohyggligt liten, mind­re än 10^-31 (ett ohyggligt litet tal). I jäm­fö­relse fram­står hän­­delser som att pricka sju rätt på lotto eller att bli träffad av blix­ten som var­dags­mat

Anledningen till att medborgare röstar i demokratiska val kan alltså knap­past vara att de själva vill vara den som lägger den avgörande rösten. Med­borgare är inte så in­stru­mentellt kortsiktigt nyttomaxi­me­ran­de som antagandena bakom den klassiska röstningsparadoxen före­­speg­lar.

Tio skäl att rösta i EP-valet 25 maj
Nej, andra vinster väntar i så fall dem som tänker rösta den 25 maj. Välj själv din favorit i listan: En känsla av del­ak­tighet i en kollektiv manifestation för demo­kratiska värden? En nöjd­het över att ha uppfyllt en medborgerlig plikt? En för­viss­ning om att den egna rösten har bi­­dra­git till att knuffa politiken i Europa i önskad riktning. En övertygelse om att man åtminstone har dragit sitt strå till stacken för att staka ut framtiden eller åtminstone gjort något för att förhindra oönskade idéer eller strömningar att få ett starkare fäste? Att du hjälpte till på ett hörn att skicka en hyfsat vettig människa till Europaparlamentet (en kunnig, erfaren, driftig och nätverksbyggande parlamentariker kan på plats i Bryssel/Strassbourg få ett oproportionellt stort inflytande över EU-politiken)? Att du inte kan förlikas med tanken på att delegera all sin politiska makt till alla de andra som pallrar sig iväg? Att en röst i Europaparlamentsvalet faktiskt relativt sett väger tyngre än i ett riksdagsval eftersom inte lika många röstar? Eller att din röst i Europaparlamentsvalet har en inneboende potential att påverka långt fler människor än vad en röst i ett svenskt riksdagsval kan göra.

Valet att rösta eller inte rösta är inte bara en angelä­gen­het (och för övrigt en frihet!) för individuella medborgare. Nivån på det aggregerade valdeltagan­det används ofta som ett totalbetyg på ett demokratiska val – det enskilt viktigaste kvittot på hur väl val­demo­kra­tins in­blan­dade aktörer (med­borgare, partier, medier) tillsammans har lyckats med sina uppgifter. Högt valdeltagande är en första in­di­ka­tion på – om än inte en garanti för – att myc­ket har stått på spel för kan­didater och partier, att det har förts en engagerande valrörelse om för väljarna ange­lägna frågor och att de ideo­lo­giska skillnaderna mel­lan alternativen har tydliggjorts under valrörelsen och att väljarna är nöjda med hur demokratin fungerar. Lågt valdeltagande kan ofta indikera mot­­sats­en – svaga valrörelser från parti­ernas sida, lam och trist val­de­batt, begränsad eller bristfällig medie­bevakning, ospän­nan­­de och ovik­tigt val, oengagerade medbor­gare, små skill­na­der mellan alter­nativen och missnöje med demokratin.

Det är ingen hemlighet att våra Europaparlamentsval har haft svårare att attrahera väljare av just nyss nämnda anledningar. Det är tuffare att vara väljare i samband med Europaval. Startsträckan är mycket längre när det gäller våra kunskaper och våra möjligheter att informera oss om partiers och kandidaters politik. Medierna bevakar mindre. Partierna är inte lika närvarande. Valrörelserna är kortare. EU är ett rörligt mål. Det EU-parlament vi röstade på 2009 är inte samma EU-parlament som det vi röstar till 2014.

En annan trösterik tanke är att man visserligen bara har en liten fjuttig röst men att man knappast är ensam om att tänka och tycka som man gör just i detta nu. Man är en del av pågående rörelser och strömningar. Om du väljer att agera på ett visst sätt kan man slå sig i backen på att det är fler som gör likadant. Din röst väger då plötsligt tyngre än vad den där valsedeln gör. Go with the flow!