Lucka #21 Vi som inte kan sluta säga Folkpartiet – ett anspråksfullt försvar.

Vi måste tala om Folkpartiet. Eller förlåt, vi måste tala om Liberalerna (L). Igen. Sveriges radios inrikespolitiske kommentator Fredrik Furtenbach har bekänt sina svårigheter att säga Liberalerna i stället för Folkpartiet. Han har mina fulla sympatier. Jag delar detta problem. I just detta fall tror jag dock inte (bara) svårigheten beror på min allmänna förändringsobenägenhet; det finns en djupare hund begraven här. Normalt brukar det ta några dagar och sedan har även sådana som jag vant sig vid såväl nya partinamn som partiledare. Men inte här. Vad är då problemet?

När partier byter namn brukar det vara för att de på något vis vill bryta med något i sitt förflutna och markera en förändring. Bondeförbundet blev ett Centerparti för att visa att man var något mer än en intresseförening för jordbrukare. Det gamla Högerpartiet ville markera att man inte var ett högerspöke utan en modererande kraft i en progressiv tid. Vänsterpartiet Kommunisterna ville göra sig av med kommunismen, och Kristen Demokratisk Samling ville undanröja associationerna till frikyrklig församling. Men det finns inget i Liberalerna som vill ta avstånd från Folkpartiet. Tvärtom. Namnbytet sker för att markera förnyelse och ”ytterligare betona vår liberala identitet och värdegrund” (Jan Björklund). Förnyelsen vilar, såvitt jag kan förstå saken, inte på förändring utan på att partiet skall bli ännu mer av det som det var, är och förblir.

För inget parti har så gott självförtroende som Liberalerna, och det hade man även när man var Folkpartiet. I en intervju med en folkpartist vid en tidpunkt då partiet hade stora problem i opinionen (vilket partiet haft då och då, utan att det någonsin verkar ge avtryck i självförtroendesiffrorna) frågade jag, efter att ha fått ta del av en ingående redogörelse för hur väl folkpartister arbetar i riksdagen: Svenska folket kanske skulle behöva komma på studiebesök till riksdagen, så de kunde se detta goda arbete ni gör?, varpå ledamoten svarade: Verkligen. Om svenska folket skulle se oss i riksdagen skulle vi ha 50 procent av rösterna. Minst. Det är helt följdriktigt att Folkpartiet byter namn inte för att markera förändring, utan för att ännu mer markera att man är det man är, enligt komparationslogiken: folkpartistisk, folkpartistiskare, liberal.

Den enda haken med ordet folkpartist är att det inte är en perfekt synonym till liberal, vilket alltså ligger i folkpartistens, och nu även liberalens, ideologiska dna. (”Vi har inte monopol på liberalism i Sverige och tänker inte heller göra anspråk på det, men det är bara vårt parti som har liberalismen i vårt dna”, Jan Björklund)

Alldeles oavsett dna är det dock många som ansluter sig till idéer om individens fri- och rättigheter, äganderätt, religionsfrihet och demokrati, vilket gör att vi har många liberaler i detta land. Väldigt många. Minst de minst 50 procent som folkpartisten pekade ut som fullt möjliga folkpartister. Men en majoritet av dessa är trots allt inte folkpartister – liberaler – samtidigt som de är just liberaler. Liberalism är med andra ord så vitt och så spritt att i alla fall jag får en mindre kortslutning varje gång jag talar om ett parti en god bit under 10 procent som ”Liberalerna”. Vi som har svårt att sluta säga Folkpartiet bör alltså inte skyllas för tankspriddhet. Det är i själva verket ett tecken på stor tankfullhet. Vi ber er alla – såväl Liberaler och liberaler, som icke-Liberaler och icke-liberaler – att lägga detta på minnet och ha överseende. Det är ju ändå snart jul.

https://www.liberalerna.se/wp-content/uploads/dn-artikel1.pdf

https://politologerna.wordpress.com/2013/03/09/att-vara-liberal-ar-att-vara-sjalvkritisk/

http://journals.lub.lu.se/index.php/st/article/view/8213

http://sverigesradio.se/sida/avsnitt?programid=4743

3 thoughts on “Lucka #21 Vi som inte kan sluta säga Folkpartiet – ett anspråksfullt försvar.

  1. Ordet ”liberal” kommer från ordet ”frihet” och kan sättas samman med vilka värden man än önskar sig. Därför är ordet ”liberal” ståendes fritt utan hänvisning till vilka friheter som saken gäller ganska luddig.

    Att liberalen Per Gahrton bryter sig ur Folkpartiet och bildar Miljöpartiet är ett bra exempel. Han såg hur kapitalets frihet förstörde människans och naturens frihet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s