Inställning till jämställdhet bland invandrare

Personer som invandrar till Sverige kommer nästan alltid från mindre jämställda länder, eftersom Sverige enligt gängse mått är ett av de mest jämställda länderna i världen. I World Economic Forums Gender Gap Index 2015 räknades Sverige som det fjärde mest jämställda landet. Syrien, varifrån flest personer sökte asyl under 2015, kom på plats 143 av 145.

Indexet utgår från ett flertal ekonomiska indikatorer, men skillnaderna syns även i attitydundersökningar. I förra vågen av World Values Survey ställde man bland annat frågan om huruvida det var en essentiell del av demokrati att kvinnor har samma rättigheter som män. Man kunde svara på en skala från 1 till 10, där 10 betydde att kvinnor borde ha samma rättigheter.

I Sverige (2011) valde 81 procent alternativ 10. I Egypten (2012) var det 25 procent, och i Irak (2013) var det bara 18 procent. Samma mönster syns även i andra frågor: i Sverige tyckte till exempel bara 8 procent att män var bättre företagsledare än kvinnor. I Egypten var det istället 80 procent.

Det betyder inte att det inte finns jämställdhetsproblem i Sverige – de manliga cheferna är i verkligheten trots allt i förkrossande majoritet. Men problemen är av allt att döma ännu större på de flesta andra håll.

Men vad händer då med attityderna hos de som invandrar till Sverige? Jag har tidigare skrivit om motsvarande process, fast för inställning till korruption. Där verkar det som att kulturen i ursprungslandet fortsätter spela roll, men att det också sker en anpassning till det nya landets kultur och institutioner. Ungefär samma sak verkar hända med jämställdhetsattityder, enligt en studie publicerad 2014.

Sociologerna Antje Röder och Peter Mühlau undersökte jämställdhetsattityder hos invandrare i Europa, och barn till invandrade föräldrar. Invandrare var mer benägna än infödda att tycka att män skulle ha förtur till jobb och att kvinnor bör vara beredda att skära ner på lönearbete för familjens skull. Skillnaden mellan infödda och invandrare var också större ju mindre jämställda länder invandrarna kom ifrån. De mindre jämställda attityderna kunde inte förklaras av skillnader i ålder eller utbildning.

Samtidigt kunde forskarna också märka att invandrare som bott längre i det nya landet hade attityder som låg närmare den infödda befolkningens. Det verkar alltså ske en anpassning över tid. Barn till invandrare gick inte heller att särskilja i någon större utsträckning, särskilt om den ena föräldern var infödd. Anpassningen gick snabbare för kvinnor än för män.

Forskarnas slutsats var att anpassningsprocessen tog en generation, mer eller mindre. Det finns alltså ingen anledning att tro på att människor med härstamning i en viss region skulle vara mindre jämställda av naturen. Samtidigt är det rimligt att den som vuxit upp i ett mer traditionellt samhälle fortsätter att färgas av dessa värderingar längre fram i livet. Jag hoppas själv att jag inte skulle ändra min syn på jämställdhet om jag flyttade till Egypten. Attityder behöver dock inte nödvändigtvis omsättas i ottillåtna handlingar. I det tidigare inlägget om korruption visades som sagt att både kultur och regler spelade roll.

Att inse att många som invandrar antagligen har med sig attityder som är mindre jämställda än de hos den svenska befolkningen i stort behöver inte och får inte heller innebära att man blundar för unkna attityder och övergrepp hos infödda. Att kvinnor och män har samma rättigheter och ska behandlas med respekt är självklarheter som man kan kräva att alla ställer upp på, oavsett var man är född.