Går det utför? Apropå Sokrates, Dick Harrison och den högre utbildningen

Det finns en intressant sak med diskussion rörande ungdom, och det är att den som påtalar en fallande kurva, vad avser t.ex. kunskaper, så ofta bemöts med argument av typen: Ja, ja, redan de gamla grekerna tyckte att det gick utför med ungdomen. Inte sällan är det stackars Sokrates som — utan textbelägg eftersom Sokrates inte efterlämnade några egna texter — påstås ha haft fräckheten att kritisera sin tids ungdom. Risken är överhängande att vi nu kommer att få höra detta argument igen, detta med anledning av en uppmärksammad text av Dick Harrison om missförhållanden i svenskt högskoleväsende.

Argumentet är sannerligen bestickande: Klaga på ungdomen ni, det har människor alltid gjort!, därmed underförstått att problemet var överdrivet såväl då som nu. Som om det skulle finnas någon logisk motsättning mellan sedernas eventuella förfall under Sokrates tid och sedernas eventuella förfall i dag? Att det började gå utför tidigt betyder förvisso inte att den nedåtgående trenden inte skulle kunna ha fortsatt genom mänskligheten, eller att det inte skulle ha kunnat gå utför litet då och då på människans färd genom historien. Dessutom är argumentet ohederligt då den som framför det omgående frånsäger sig ansvaret att tillföra några sakargument. Det är tråkigt. Och främjar inte direkt framsteg.

Själv mötte jag tröttsamt ofta detta argument när jag i olika sammanhang presenterade resultaten för den studie av svenskt högskoleväsende som jag genomförde för Högskoleverkets räkning 2004-05. Studien bygger dels på samtalsintervjuer med högskolelärare och studenter, dels på en enkätundersökning med ett större antal studenter. De praktiska arbetsförhållanden som lärare och studenter beskriver sammanfaller i stor utsträckning. Bland de problem båda grupper berör återfinns:
• För låga förkunskaper hos alltför många studenter, vilket innebär att nivån och kvaliteten i undervisningen sjunker, och därmed
också intresset och engagemanget hos många av de studenter som uppfyller förkunskapskraven.
• Ett genomströmningskrav som gör institutionerna ekonomiskt beroende av att tillräckligt många studenter blir godkända. I kombination
med låga förkunskaper gör detta att nivån på examinationen sjunker, och i samband med detta sjunker även nivån i undervisningen.

Huruvida de problem studien pekar ut gällde även på Sokrates tid framgår inte av studien. Men det kan ju vara illa ändå.

Vidare läsning:

https://www.uka.se/download/18.1ff6bf9c146adf4b4967d3/1404210503580/0543R+Akademisk+frihet+i+praktiken.pdf

http://www.svd.se/dick-harrison-hogre-utbildning-ar-ett-haveri

https://politologerna.wordpress.com/2013/04/28/ett-kretslopp-i-forfall/

Platon: Staten (Atlantis, 2003, övers. Jan Stolpe)

 

 

6 thoughts on “Går det utför? Apropå Sokrates, Dick Harrison och den högre utbildningen

  1. Jag har det relativt ovanliga perspektivet att jag var student 98-2002 och nu är det igen sedan 2014. Vad jag vänder mig mot i Harrisons beskrivning är att han av någon anledning tycker att studentkårens eventuella inflytande är en av anledningarna till utbildningsväsendets förfall. I hans text förstod jag aldrig varför, kanske för att de stod bakom studenter som ifrågasatt honom vid något av de tillfällen han tog upp? Det framgår i så fall inte särskilt väl.

    • Tack för era inlägg Erik och Mats! Harrison belyser en fråga som rymmer många aspekter och där svaret är sammansatt. Att som ni gör inte bara avfärda med att ”så där har man alltid sagt”, utan gå in på (och ifrågasätta) mer specifika delar är just vad som behövs för och bidrar till en fruktbar diskussion. En sådan är välkommen.

  2. Utan att påstå att Harrison har fel tycker jag ändå man kan ana att vissa av de saker han lyfter är rena arbetsmiljöproblem, chefer som inte lyssnar eller tar studentens parti, och vissa lösningar, t.ex. minskat studentinflytande, inte är alldeles självklara.

    För egen del funderade jag lite över den pedagogiska metoden att lämna ut tentafrågor i förväg (https://apokryferna.wordpress.com/2016/01/26/ar-harrison-nagot-pa-sparet/).

    • Tack för era inlägg Erik och Mats! Harrison belyser en fråga som rymmer många aspekter och där svaret är sammansatt. Att som ni gör inte bara avfärda med att ”så där har man alltid sagt”, utan gå in på (och ifrågasätta) mer specifika delar är just vad som behövs för och bidrar till en fruktbar diskussion. En sådan är välkommen.

  3. Personligen brukar jag se den typen av resonemang som ett sätt att säga att varje generation behöver sätta sina egna regler. Regler som inte alltid förstås eller ses som produktiva av de äldre generationerna. Det kan så klart kännas tråkigt att inte bli bemött i sina sakargument, utan istället med något som försöker invalidisera resonemanget i sin helhet. Men att bemöta sakargumentent hade samtidigt inneburigt att i viss mån köpa den äldre generationens världsbild, även om det så klart skulle kunna gå att göra genom att kritisera syftet med och antaganden i ex PISA instrumentet. I viss mån använder du dig av en liknande taktik när du i ditt inlägg vill invalidisera argumentet om att ungdomar alltid retat upp de äldre generationerna i sin helhet.

    • Tack för ditt inlägg! Det kan förstås inte uteslutas att det rör sig om skilda världsbilder. Det kan heller inte uteslutas att kritiken rör en kunskapsbrist som är relevant oavsett världsbild men som innebär problem för ung som gammal, bristande kunskap i grammatik om man vill lära sig språk t.ex.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s