Lucka #14: Kausalitet utan kontext

De senaste åren har nationalekonomin, och i viss mån statsvetenskapen, alltmer fokuserat på att försöka fastställa orsaksamband, kausalitet. Tidigare har man undersökt samband mellan olika fenomen, och sedan uteslutit alternativa förklaringar genom att på statistisk väg kontrollera för andra faktorer. Om man inte lyckas bortförklara det ursprungliga sambandet har man dragit slutsatsen att det nog är ett orsakssamband.

I många sammanhang duger inte det längre, och man vill nu istället använda experimentella eller kvasiexperimentella metoder. Oftast handlar det om att hitta situationer där någon policy tilldelats slumpmässigt eller nästan slumpmässigt, eller när det finns skarpa gränser som styr tilldelningen. Tanken är att de som hamnar precis under eller över gränsen är rätt lika, men bara de som hamnar över utsätts för policyn. Eller så gör man helt sonika riktiga experiment, där personer får olika typer av information eller incitament i en konstlad situation, och så ser man hur de agerar. Även detta har blivit mycket vanligare, och här är det snarast psykologin som är förebilden.

På det stora hela är det en positiv utveckling för statsvetenskapen och samhällsvetenskapen som helhet. Vill man kunna säga något om vilken effekt olika politiska förslag kommer få är det av yttersta vikt att kunna identifiera orsakssamband. Men som med alla trender finns det de som går för långt. Ibland fästs så stor vikt vid identifikation av den kausala effekten att man helt verkar glömma bort om fallet i sig är intressant, eller om det går att generalisera resultaten till ett större sammanhang.

Jag såg ett absurt exempel häromdagen, när jag letade efter forskning om huruvida tjänstemän som får högre löner är mindre benägna att ta mutor. Jag hittade en studie som påståd sig undersöka det experimentellt: The influence of wages on public officials’ corruptibility: A laboratory investigation, publicerad i den anständiga tidskriften Journal of Economic Psychology. Den fann att jo, offentliga ämbetsmän som har högre löner tar betydligt färre mutor. Intressant tänkte jag, tills jag kom till detta fantastiska medgivande:

This experiment was done with a relatively small number of participants who were mainly economics students with little or no experience in the public sector.”

De “public officials” som det genomgående refereras till i artikeln var alltså ekonomistudenter. “Experienced public officials” var de som spelat många gånger. Ekonomistudenters beteende i ett spel om några hundralappar generaliseras alltså till beslut om att ta en muta eller ej. I verkligheten är det ett beslut som kan handla om att få pengar till brödfödan, hot om våld om man säger nej, och risk för att bli åtalad och fängslad om man säger ja. Tillåt mig tvivla på studiens relevans.

Psykologer som undersöker basala mänskliga drifter har god grund för att säga att studenter i dessa avseenden är som folk är mest. Men vill man säga något om hur ämbetsmän, poliser, tjuvfiskare, politiker, maffiamedlemmar och andra agerar i sina respektive sammanhang bör man nog försöka göra experimentet med just dem och inte universitetsstudenter.

Ett annat exempel: För några år sedan på ett seminarium om en (förvisso utmärkt) studie om effekterna av olika former av demokrati i svenska kommuner på 1920- och 30-talet föreslog jag att en artikel om Tyskland publicerad i den mest ansedda statsvetenskapliga tidskriften kunde ha viss bäring på vad som diskuterades. “Men det är ju bara en korrelationsstudie” sa nationalekonomen som författat den svenska studien och så var det inte mer med det. Må så vara, men kanske kan man inte blottlägga demokratins alla nyanser genom att enbart undersöka det svenska fallet, oavsett hur kausala effekterna man hittar är.

Om man begränsar sig till att bara undersöka sådant som möjliggör kausala tolkningar riskerar man att bli som den som letar efter sin peng under gatlyktan, inte för att man tappade den där, utan för att det är där det är ljust.

Låt hundra blommor blomma säger jag; vi behöver både stora jämförelser som fastställer övergripande samband, om än utan kausalitet, och djupdykningar i specifika fall för att dyrka upp de kausala mekanismerna. Och en nypa ödmjukhet från båda hållen.

 

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s